Genomtänkta belöningar

En effektivare inlärning och träning av hundar

Irländska settern Sixten är ointresserad av träningen, han är okoncentrerad och i det hela taget rätt oengagerad så fort det vankas någon slags övning. Om Sixten bara hade varit en tiondel så intresserad som matte Karin så hade det här varit ett ekipage att frukta på lydnadsplanen, men det mesta går ut på att försöka få Sixten att göra något överhuvudtaget.

Frågan är varför det har blivit på detta viset, Karin menar lite uppgivet att Sixten kanske inte är någon lämplig hund att träna med, han saknar helt enkelt rätt egenskaper. Det är ett sätt att se på saken, ett annat är att försöka ändra på inriktningen i träningen, försöka se till vad det är som inte fungerar. När vi tittar på Sixten så kan vi se att han inte blir så där jätteglad när han får sina bollar, han tar dem lite lojt, utan någon större entusiasm och släpper dem rätt snabbt igen. Då provar vi med matbelöning, lite korv men det ökar inte Sixtens entusiasm i någon högre grad, visst äter han korven men mycket mer är det inte. Redan här så är det lätt att begripa att förutsättningarna för träning inte är särskilt goda, det är svårt att få hunden att vara intresserad när den inte tycker sig få ut någon vinning av träningen.
Att man saknar ett bra sätt att belöna sin hund är ett av det vanligaste problemet på tävlingsinriktade kurser. Innan vi fortsätter med Sixten så ska vi resonera lite runt det här med belöningar.

Belöning eller förstärkning

I denna artikel kommer jag att använda begreppet belöning som det hunden får efter ha utfört önskat uppdrag . Jag har valt att jämställa begreppen förstärkning och belöning här. Egentligen så spelar det ingen större roll i tränings sammanhang vad vi väljer att använda för begrepp, vad som är intressant är istället hur man ser på hunden vad som är bra belöningar. Principen med belöningar är att göra något för att få något. På kurser i lydnad och bruks så är det vanligt att de flesta anser sig ha bra belöningar men vid en närmare kontroll så finns det ofta brister i just detta. Bra många av problemen som kommer fram under kurser bottnar i att föraren inte hittat något som intresserar hunden tillräckligt. Förvånadsvärt få lägger ner någon större energi på belöningarna om det nu är så att de inte fungerar av sig självt.

Vad börjar vi träna på

I diskussioner om vad man bör börja med vid träning och inlärning så svarar de allra flesta : kontakt. Enligt mitt sätt att se på saken så har man då hoppat över ett steg, för några, det viktigaste steget. För hur belönar man kontakt om man inte har någon belöning. Finns ingen fungerande belöning så kommer inlärningen att bli mindre intressant, störningskänslig och definitivt inte alls så effektiv som vi kanske önskar. Som en start på träningen så bör man fundera igenom det här med bra belöningar, på vissa hundar är det oerhört enkelt, det bara fungerar av sig självt. Men om det inte gör det, så är det oerhört viktigt att träna in detta innan själva moment träningen börjar. Vad är då en fungerande belöning? Jo helt enkelt att man har något som hunden verkligen vill ha och tycker att det är värt att anstränga sig för. Som tidigare nämnt kan det vara oerhört enkelt, vissa individer är beredda på att gå igenom eld och vatten för allt i föremålsväg och matväg. På sådana hundar har man bara att vara observant så att man belönar rätt saker och lär hunden att kunna ta belöningen på ett schysst sätt, inte råna föraren på föremål eller käka upp halva fingret osv. Men om nu hunden inte är intresserad av föremål så finns ju möjligheten att belöna med mat. Men det kan ändå i vissa lägen vara en stor fördel om man kan använda föremål och är man intresserad av att träna bruks så är ett visst föremålsintresse en förutsättning. Ofta går det med flitig träning att få hunden intresserad av föremål, ju yngre hunden är desto bättre. Det är verkligen värt att tänka på speciellt om man skaffar en sådan ras där föremålsintresse normalt sett är mindre. Vid några tillfällen på senare tid har jag träffat flera vinthundar som lekt bra med föremål, gemensamt för dessa har varit att förarna haft samma ras tidigare och vis av erfarenheten har de tränat på just detta i tidig ålder och nått väldigt bra resultat.

Träna in belöningar

Ibland går det att få hunden intresserad av föremål genom att prova sig fram och till att börja med använda sig av de föremål som hunden är mest intresserad av. Lek under korta och intensiva pass och var mycket noggrann med att det är du som avbryter leken, helst när hunden är som mest intresserad. Många korta pass och försök att hitta de stunder hunden när hunden är som mest alert och leksugen. Uppmuntra varje liten inbjudan till lek från hunden i vardagen. Tänk på att de finns många olika sätt att leka med föremål på, kamp är långt ifrån alltid det bästa alternativet, jaktlekar med föremål i långt snöre kan vara en variant, en annan att göra byteslek med två eller flera likadana föremål. På vissa hundar räcker det att bara få föremålet men på många hundar så får man bättre effekt om man i samband med föremålsbelöningen använder en glad och peppande röst samt engagerar sig för fullt i belöningarna, alltså inte bara slänger åt hunden föremålet och låter det vara bra med det. En riktigt engagerad förare kan göra stor skillnad i effekten av belöningen.

På hundar som är helt ointresserade av föremål kan man börja med att bara lägga ett föremål på golvet och bli överlycklig bara av att hunden slänger en blick på föremålet. Nästa steg att hunden ska närma sig föremålet, sedan närmare och närmare för att till slut kunna nudda detta. Denna typ av träning måste man göra i riktigt små steg och ta god tid på sig, slutmålet är förstås att hunden ska kunna ta upp föremålet och längre fram förhoppningsvis kunna leka. Vägen kan vara lång och krokig men en förare utrustad med ett stort tålamod kan göra underverk. Jag har under åren träffat ett antal hundar som inte bara varit ointresserad av föremål utan också negativt inställda (ofta har apporteringsträningen ställt till det) och några av dessa har fått till det riktigt bra trots att förutsättningarna från början såg riktigt usla ut.

En annan variant att pröva är att lägga en liten bit godis i en burk. Använd samma träningsätt som ovan, uppmuntra varje litet intresse med att hunden får komma åt godiset i burken. Efterhand så får hunden vara mer och mer aktiv för att komma åt godbiten. Det går också bra att sätta ett snöre i burken för att kunna låta hunden jaga efter burken och godbiten. Detta kan leda till att hundens föremålsintresse ökar i och med att man åtminstone får till något som intresserar runt föremål. Och det kan vara en början till att få intresse runt andra föremål. Hursomhelst, man får en typ av belöning som man kan använda där det är bra med belöningar som man kan leka lite med t.ex. vid tempomoment. Om det skulle visa sig att man inte lyckas med att få intresse runt andra föremål.

Precis som med föremål så bör man leta efter vilken typ av mat som hunden föredrar, ge aldrig godbitar slentrianmässigt utan se till att du har något riktigt hett, som kanske hunden bara får under träning. Prova allt tänkbart i synnerhet om hunden är svårflörtad med mat. Det är jätteviktigt att hunden verkligen är sugen på godis när man tränar in det här med godisbelöningar. Och tänk på hur du ger godiset, det går att skapa roliga ritualer runt godisbelöningarna som peppar hunden betydligt mer än att just bara tugga och svälja.

Ta den tid du behöver för att träna in detta, begränsningarna i träningen ligger ofta i just att en riktigt bra belöningsform saknas. Det kan ta tid men om man kan se små små framsteg så brukar det kunna fortsätta utvecklas, men som sagt en rejäl portion med tålamod krävs.
Tiden som man lägger ner på detta kommer att få tillbaka i och med att det är så mycket enklare med inlärningen om man från början har fungerande belöningar.

Hur tar hunden belöningarna?

Det här med belöningar och hur hunden svarar upp på dessa är något som är väldigt individuellt, kolla gärna hur andra belönar men du måste själv hitta ett sätt som passar just din hund för att resultatet ska bli det bästa. Hur ska hunden svara upp då? Det beror lite på hur vi vill att hunden ska svara upp på den belöningen vi för tillfället använder. Jag vill gärna ha både passiva och aktiva belöningar, dvs. att hunden kan ta lugna belöningar på moment där jag vill att hunden ska ha ett lugnt uppträdande tex. Kryp och platsliggning och aktiva belöningar där jag vill att hunden ska vara riktigt på hugget som tex. I tempomoment som apportering, hopp, och inkallning. Både vid aktiva och passiva belöningar så bör man se på hunden hur den svarar upp på belöningen, helt enkelt om den blir nöjd, kroppsspråket brukar avslöja det mesta i dessa lägen. Ta chansen att titta på när andra tränar, det är enklare att se från sidan just hur hunden tar belöningar och man kan ofta konstatera att en hel del hundar faktiskt inte svarar upp på ett tillfredsställande sätt. Och för att hård dra detta så kan man säga att belöningar som inte ger någon reaktion är inga belöningar. Genom att lära sig se på andra förare och hundar kan man utveckla sin ”belöningsblick” vilket man har stor nytta av i sin egen träning Just detta hur hunden tar belöningarna är något som man alltid bör vara observant på, det har en tendens att förändras under tidens gång och då måste man vara beredd att tänka om och förändra belöningssättet. Varje träningspass till och med varje belöning du gör är viktig, har du full kontroll över detta så kan du förebygga en hel del problem.

Just att tänka om i sitt sätt att belöna brukar vara speciellt svårt när man skaffat en ny hund och förutsättningarna kanske ändras radikalt. Belönar man på ett visst sätt så blir man ju expert på det och det sitter riktigt i ryggmärgen. Därför får måste man ge både sig själv (kanske framförallt) och hunden en rejäl chans att träna in ett nytt belöningsätt innan det kan blir riktigt effektivt. Och det är inte gjort i en handvändning…

Fortsatt belöningsträning

När väl intresset finns för föremål och för godis så finns det några saker till i samband med belöningar som man har mycket nytta av om man tränar in från början. Träna hunden att komma tillbaka med föremål den fått annars så blir belöningarna allt för tidskrävande, vad hunden väl gör när den fått föremålet är något som vi ganska enkelt kan styra genom att helt enkelt träna in det beteende vi önskar. Släppa föremål är också viktigt att hunden kan så det inte blir någon negativ ritual runt släppandet, byta mot godis är helt ok. I vissa lägen är det en klar fördel om man kan ha godis och föremål i händerna utan att hunden försöker stjäla dem eller bli för fixerad. Enkelt att träna in med klicker eller genom att hunden bara kommer åt belöningarna när den låter bli dem. Något man självklart inte ska blanda in i samband med belöningar under träning utan lära in som ett separat moment. Lär också hunden att ta (och låta bli) belöningar som ligger brevid, framför, bakom och på lite längre håll, det kan vara till stor hjälp i en del moment. Med väl intränade belöningsmetoder blir träningen mycket mera effektiv och det blir också enklare att snabbt kunna prova olika belöningsvarianter i träningen utan att det tar särskilt lång tid eftersom hunden redan har grunden till detta.

Med bra belöningar kan korrigeringar undvikas

Om man har väl fungerande belöningar som hunden riktigt uppskattar så har man ett utmärkt medel att ta till om hunden gör fel eller inte är med till 100 procent. Nämligen att hålla inne med belöningen. Det är ett mycket effektivt verktyg i träningen som har en bättre effekt än korrigeringar. Istället för att korrigera fel tar man en liten timeout . Det är bra att ha ett felkommando, detta kommando ska betyda Ha Ha du fick inget, till skillnad från ett nej som i varje fall för mina hundar betyder avbryt genast det du håller på med, det vill jag inte att hunden ska göra i träningssammanhang utan där ska hunden inte hindras eller tveka till att försöka. Om man när hunden gör fel bara är tyst och tar en timeout så blir det lätt problem när man börjar träna med uteblivna belöningar. Hunden kan bli tveksam och frustrerad när den tror att den uteblivna belöningen beror på att den gjort fel. Därför är det viktigt att det finns en klar gräns mellan rätt och fel som inte bara hänger på att få belöning eller inte.

Belöna för tävling Lika viktigt som att träna in bra belöningar är att ha en plan för hur belöningarna ska varieras och hur man ska lära hunden att kunna utföra ett antal moment utan att få belöning förrän allt är klart. Något som man bör träna in successivt och börja med relativt tidigt i träningen. En förutsättning för att börja är att hunden kan några delar bra. Riktigt bra om vi tränar för tävling, för när vi börjar med att träna fler delar utan belöning så måste varje del fungera för att vi ska kunna belöna. På unghunden så kanske man gör en ingång och sedan ett ligg och då kommer belöningen, ett första steg i en lång träningskedja som ska leda till att hunden kan gå ett helt lydnadsprogram utan någon belöning. Och här måste man ta tid på sig och utöka kedjan i rimliga steg. Om man går från belöning på allt till långa program utan belöning så är chansen liten att det kommer att fungera. I varje fall i längden. Hunden får heller aldrig hitta ett mönster i hur och när belöningarna kommer, det är också en förutsättning för att det ska fungera lika bra på tävling som på träning. Tränar man enbart med belöningar efter varje moment eller kanske t.o.m efter varje delmoment så är det svårt att få det att hålla fullt ut när hunden på tävling inte får någonting. Lägger man dessutom till att hunden är ovan vid själva tävlingssituationen och att de flesta förare agerar mer eller mindre annorlunda på tävling så finns risken att hunden inte uppfattar det här med tävling som någon höjdare precis.

Tillbaka till Sixten

Hur gick det med Sixten då? Efter mycket funderande fram och tillbaka på vad som skulle vara belöning för honom så menade Karin att det enda som han verkligen gillade att få var rådjursklövar. Det fick han när han tränade viltspår och ibland också när han stötte rådjur tillsammans med husse. Så Karin tog ett rådjursklöv och satte ett snöre i det och använde som leksak, lite halväckligt kan tyckas men Sixten kom verkligen igång i leken med klöven och med tiden så kunde Karin byta ut klöven mot ett vanligt tuggben. Efter ytterligare tid så var Sixten så inne i det här med att leka med sak i snöre så att det började fungera med en mjuk boll. Karin provade även olika sorters mat som skulle kunna fungera som belöning och efter lite trixande så kom hon på att det han gillade absolut allra bäst var små hundmatsburkar med kött. Lite kladdigt men i en liten burk med en sked för att mata Sixten med, så blev belöningen någorlunda praktisk. I och med att Sixten tidigare varit så uttråkad i samband med träningen så började Karin att träna Sixten på att det var han som skulle ta iniativet i samband med träningen, minsta lilla uppmärksamhet på matte ledde till belöning. Detta ledde på ganska kort tid till att Sixtens intresse för träning blev helt annorlunda och förutsättningarna har ändrats på ett radikalt sätt. Naturligtvis så är det så mycket enklare om hunden är lättbelönad, en sådan hund är ju idealet om vi vill träna men med en genomtänkt belöningsträning så kan vi nå varje individs maxkapacitet. Även om förutsättningarna från början är mindre bra ! De allra flesta kan göra vinster i träningen genom att just vara uppmärksam på vad som kan förbättras i samband med belöningar oavsett om det handlar om intresset eller bara att lära hunden att ta belöningar på olika sätt.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.