Det är lätt att hamna i fällan att prata och fundera mer runt sina bekymmer i träningen än att verkligen göra något åt dem. En av mina goda vänner är expert på att dra igång saker-vad det än gäller så konstaterar hon vad som behöver göras och sen bara gör hon det. Inte ett ord mer än det utan full action. Medan jag funderar på hur saker bäst kan göras är hon som regel klar innan jag ens hunnit börja. På det sättet får man ju mycket gjort oavsett vad det gäller. Och i livet i allmänhet gynnas ju ofta av action men hundträning gör det i synnerhet.
Svaren kommer ju nästan aldrig i funderingar utan snarare i träning. Och att faktiskt träna på bristerna istället för att tjata om dem, för helt klart är tjat något som aldrig någonsin lett till några träningsframsteg. Så detta år ska jag ha två valspråk i träning och tävling:
1. Action och inget annat.
2. No excuses –never.

Jag började med Signes apporteringsdirigering, det känns som hon aldrig lär sig vinklarna. Men har jag tränat det massor, nej det har jag ju såklart inte. Signe hamnade ju lite i bakvattnet med Ylle och nu har hon gjort det med App-det tar ju mycket tid och kraft att bara hålla en hund på topp. Så jag bestämde mig för att det nu ska få massa träning-främst genom små lekövningar på promenaderna. Så här har jag gjort-och peppar peppar det känns redan bättre efter dryga veckan träning!