I dagarna har vi blivit uttagna att representera Sverige i Nordiska mästerskapen som i år går i samband med Stockholmsmässan i december. Det är jätteskoj och det blir vårt 13 mästerskap i rad för landslaget. Häftigt och skojigt att Ylle fortfarande kan hålla en riktigt hög nivå!

_F5Q3056

Nyligen fick jag en fråga av en tjej som tränade sin unga hund som hade lärt sig massor och kommit långt i träningen om jag trodde att hon hade haft för bråttom. Det trodde jag nog inte, visst var hunden ovanligt duktig för sin ålder men vissa hundar är ju tidigt utvecklade. Ylle var det verkligen, som tvååring placerade han sig på SM i både lydnad och spår. Han hade lätt för att koncentrera sig och lärde sig snabbt. Signe är betydligt senare- jag tycker först nu när hon är 2.5 år att hon börjar ha bra koncentration och fokus. En aspekt på detta är ju förstås att Signe hela tiden kommer lite i andra hand i träningen- men det har kanske inte gjort så mycket för kanske hon behövt den tiden.
Vad som däremot blir ett problem är om man tror att normalhunden är tävlingsklar vid 10 månader, pushar på för mycket och inte har den tid och tålamod som en del individer behöver. Det är inte alls farligt att ha en duktig ung hund- det som är farligt är att tro att man måste ha kommit si och så långt vid en viss ålder eller att jämföra sig med andra i samma åldersgrupp. Det kan ju vara en oerhörd skillnad bara i en och samma valpkull.
En hund som är bra tränad håller i längden oavsett om den varit tidig eller sen i starten. Med bra tränad menar jag att hunden från scratch är tränad på ett sätt som gör att den verkligen gillar att träna samt att den är tränad på de förhållanden som gäller på tävling. Annars brukar hunden förr eller senare få problem i den tävlingsmässiga delen. Så om hunden kan prestera i hög ålder tror jag har lite att göra med hundens debutålder.