No Mercy

Förra helgen hade jag den stora äran att döma franska mästerskapen i lydnad. En riktigt spännande och intressant uppgift och det kändes lite annorlunda, efter att ha tävlat på många mästerskap att stå på andra sidan så att säga. Mästerskapen arrangerades i Epone nära Paris på en sportanläggning och allt var riktigt riktigt bra ordnat och förutsättningarna jättefina. Fint var även vädret och på söndagens final var det på eftermiddagen ca 30 grader varmt. 50 hundar hade kvalat in och jag tror att det var 45 som kom till start i kvalet, där dömde jag tillsammans med en fransk domare inkallning, fritt följ, ruta och apporteringsdirigering. Den andra ringen dömdes av ytterligare en fransk domare och en tysk- italiensk domare. Gruppmomenten dömde alla domare. Smart koncept tycker jag för länder som vill utvecklas att ta domare från olika länder. Ju mer vi lär hur andra tänker desto mer utveckling för sporten är jag helt säker på. De 20 bästa gick till final och i finalen dömde alla domare och högsta och lägsta betyget räknades bort. Tyvärr talade ingen av de franska domarna engelska, det gjorde däremot den tysk-Italienska och vi hade massor med intressanta diskussioner och resonemang runt bedömning och det ökade helt klart min förståelse för internationell bedömning. För skiljer sig åt gör det och sammanfattningsvis så är skillnaden liksom no mercy-i Sverige finns en större helhetsbedömning och domarna kan ibland bortse från småfel om resten är riktigt bra. Och ofta får man inte neddrag för varje fel tillskillnad från här där felen direkt plussades på. Och då rasar ju också betygen. Tillexempel ett felskifte på Z blev ofta 0 därför felen plussades, i omdirigering blind point hade man ett försök på sig sedan var betyget nere på 0. Och ingenting blev liksom förlåtet, fel är fel, punkt slut. En sak som jag tyckte domarna gjorde riktigt bra var att no mercy gällde hela dagen. Alltför ofta händer det att det börjar strängt men sedan lättar upp under dagen men icke här.

De tävlande fick ibland jättemycket störningar i momenten, tillexempel om vi domare med skrivare var lite långsamma så var inte tävlingsledaren det och han kollade inte om vi var klara(no mercy gällde även här). Det innebar att en del tävlande när momentet startat plötsligt fick en hel hög med människor som rörde sig runt. Några fick det mitt i fjärrdirigeringen. Och det var ingen diskussion om att det skulle vara ett problem. En annan svårighet var att domarna såg hela vägen till tävlingsledaren sa moment slut(en självklarhet kan man tycka men det är så vanligt att domare ser bort innan ett moment är slut) och tävlingsledaren väntande länge och några var för snabba att gå ur och därmed en helt onödig nolla. Väldigt få hade några synliga momentrutiner och de flesta berömde lite och sedan bara förflyttade sig till nästa uppställning.I finalen delades ut två första pris, såg flera riktigt fina hundar men många hade missar här och där som ställde till det. Vann gjorde en tervuren före två bordercollies.

På franskt maner var det 3 och 5 rätters luncher och middagar och en massa feststämning på kvällen. Det var otroligt intensiva dagar och jag lärde mig massor av att diskutera och att döma så många hundar. Jag blev så inne i det så att jag på de senaste träningarna bytt roll från tränare till domare(haha). Här ser ni en liten film! Thanks Christelle for filming!