SM 2012

Vårt SM äventyr inleddes som vanligt med lite semester och en träningsvecka på plats. Efter VM har jag känt mig rätt omotiverad och tränat mest för jag måste, det har ju knappast varit så bra för träningen. På SM fick jag höra att det var fler av landslagsdeltagarna som känt likadant och med facit i hand borde jag nog tagit en kort paus istället för att träna under dessa förutsättningar. Hursomhelst hade jag funderat på vilket mål vi skulle ha med årets SM, och bestämde mig för att ha som drömmål att vinna med ännu större marginal än förra året. Om det nu är så att man ska tro på sina mål så gjorde jag det definitivt inte utan var 100% säker på att vi aldrig någonsin ens skulle komma i närheten av ett sådant resultat. Konkurrensen från andra bra ekipage är alldeles för stor.

Träningen i början på veckan gick riktigt bra och på tisdagen kände jag att det här kan nog gå riktigt bra! På onsdagen vände allt(hur typiskt är inte detta i hundträning….) Från kanon till katastrof då ett gammalt bekymmer plötsligt bubblade upp, ett bekymmer som dessutom leder till solklara nollor. Från bra känsla till riktigt dålig. Men för engångskull fick jag inte panik och började krångla utan lade upp träningen på massa belöningar på stadga. Så pass mycket så han blev mer loj än vad jag egentligen önskar. Men som sagt- nöden har ingen lag. Och från höga poäng blev målet att gå runt utan nollor…

Tävlingsplatsen på Borlänges sportplaner var kanon, stora fina ytor och massa aktiviteter av olika slag som pågick samtidigt. Välstädat och fint område utan en enda skylt om var inte här eller gör inte det- Borlänge kommun och dess invånare kan vara stolta över detta superfina område som tydligen är välutnyttjat till massa olika arrangemang.

Upplägget på tävlingarna var schysst och upplagt för att ge de tävlande så bra förutsättningar som möjligt. Jag vill ge en eloge till att alla funktionärer var så himla trevliga hela tiden. Det betyder ju jättemycket för oss tävlande.

Kvaldagen började bra med 10 på plats och sitt. Även programmet gick fint, jag var inte så nervös och mentalt inställd på att det kanske inte skulle gå. Men Ylle kändes fin och stabil och gjorde en runda utan några större missar. När dagen var över visade det sig att vi gjort dagens bästa runda.

Söndagens program går alltid i omvänd startordning. Det blir en lång och nervös väntan. Gruppmomenten på morgonen var de sämsta vi haft på ett SM, då han flyttade kropp o tassar i både sitt och ligg. Jag tränade ett par pass under dagen, med fokus på stadga igen, och kände att han var väl lugn men vågade inte riskera något utan bet ihop och bortsåg från det (och hur svårt det var kan nog bara ni andra som är tempofreaks gissa…..)

Finaldagen bjöd på en stor ring och ett bra och för att vara SM ett snabbt flyt mellan momenten. Ovanligt många hade större eller mindre missar i denna final. När det äntligen var dags var jag riktigt nervös. Fria följet kändes som ett maratonlopp och jag var så torr i munnen att jag med nöd och näppe lyckades få fram några ljud. Programmet flöt på och efter rutan kände jag mig lugnare, fast bara lite lugnare. Jobbade stenhårt på att inte tappa fokus utan göra mina uppgifter till slutet. Ylle var jättelugn och fokuserad genom hela programmet och trots att vi hade en del missar visade det sig att vi hade bästa programmet även denna dag! Jag höll i Ylle stenhårt och vågade tråkigt nog varken jubla eller göra ärevarv. Ett rött kort där vågade jag inte riskera om kelpien skulle få för sig att börja springa fort i cirklar!

När tävlingen var över hade ordningen kastas om lite och Karin med Lyxa vandrade efter en jättefin finalrunda upp till en andra plats. Diana och Zack höll sig kvar på pallen och fick ett brons. Jättegrattis till er och till alla andra deltagare i finalen. Och tro det eller ej- vi gjorde det omöjliga och vann med ännu större marginal än 2011. Nästan 23 p. Det är helt osannolikt bland alla superekipage och jag är bara rent lycklig över att det gick som det gick efter det strul vi haft innan.

 


Duktiga fina Ylle har på 5 SM presterat raden 4, 2, 2, 1, 1 vilket är helt osannolikt bra. Och jag vill passa på att tacka alla som hjälpt oss med träning på något sät men främst vill jag tacka mina supercoacher Ewa Roos, Maria Rydkvist och Lotta Hagström som har en stor del av mina SM prestationer! Ni är bara bäst!!!!

25 reaktioner på ”SM 2012”

  1. Stort Grattis till dig och Ylle -bäst när det gäller!!!
    Så härligt -ni är en stor förebild både utanför och på planen!!!
    Kram från oss

  2. Jeanette, Sly & Maya

    Stort GRATTIS igen!!! Välförtjänt!!! Ni är verkligen en inspirationskälla 🙂

  3. Åh jag blir alldeles varm och glad när jag läser ditt inlägg… Så jäkla bra ni är, bäst i Sverige helt enkelt !! Stort grattis från oss!

  4. SUPER GRATTIS! Det är en prestation att kvala till SM.Det är en ännu större prestation att vinna SM och att dessutom göra detta två år i rad. Det är helt fantastiskt!!!! Du är en förebild att hapå näthinnan.

  5. Från alla dina vänner i St-Cyprien, stort grattis till er båda, Maria o Ylle! Vad kul att kunna läsa om allt som pågick innan och hur du upplevde det hela! You are real champions in every sense of the word!!!!

  6. Sandra Janson

    Snacka om att vara bäst när det gäller! Megastort grattis till ett upprepat SM-guld till dig och Ylle, fantastiskt bra!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.