Min tanke var från början att uppdatera mer från SM men väl på plats tog den egna koncentrationen och fokuset lite för mycket plats. Årets SM blev både glädje och viss frustration för mig. Jag börjar tycka att Ylle är lite till åren och vill helst avsluta medan han fortfarande går riktigt fint. Och med tre vinster i bagaget kanske det ändå skulle vara bäst att avsluta där. Dessa tankar brottades jag med veckorna innan tävlingen. Efter mycket velande kom jag till slut till start, vilken ju sedan visade sig inte vara helt fel beslut. Kvalomgången gick riktigt fint för oss, jag tycker att Ylle gjorde ett genomgående bra race och var dessutom riktigt fin mellan momenten. Det är något som jag på sista tiden ändrat strategi för med som det verkar riktigt bra resultat- kanske var kvaldagens känsla en av de absolut bästa vi haft. När dagen var slut visade det sig att vi var i ledning. Igen – för fjärde året i rad- det är ju helt osannolikt typ.
Som ni kan se på listan var det ganska tätt i toppen till skillnad från föregående år. Föregående år har jag ochså förberett oss och laddat för ett mer säkert race eftersom vi haft rätt god marginal och det i princip räckt med att gå ut och köra utan nollor. Denna gång kändes det som att det var bra om Ylle var lite på tårna. Jag ville ju försöka vinna en gång till. Gruppmomenten började fint och jag tränade ett litet pass med honom där han kändes rätt koncentrerad och fin. Sedan tänkte jag att han som den gubbe han är kanske skulle uppskatta en förmiddagslur på hotellet så jag åkte dit och lät honom vila där ett par timmar. När jag sedan rastade honom innan han skulle åka tillbaka släpade hans sig fram och när jag släppte honom lunkade han bakom mig som en typ 14 år gammal byracka. Och än en gång lyckas han lura mig med att vara så där bredvid planen. Jag hoppade över att göra fartmoment och låta honom springa mycket på uppvärmningen som jag alltid brukar göra. Värmde istället upp med mycket koncentration och självkontroll. Det gick bra på Z ruta och apporteringsdirigering som var de två första momenten. Sedan på inkallningen gjorde han momentet helt ok men istället för att springa till mig rusade han runt domarena ett par varv och skällde….. Det pös liksom lite över för honom tror jag att hållit sig i koncentration så länge utan att springa.En nolla och sen var den chansen över. Domarna började diskutera hurvida det skulle bli ett gult kort eller inte. Jag var nästan sugen på att säga- snälla ge hit kortet så kör vi vidare. Till slut fick jag mitt kort och vi kunde fortsätta. Jag blev inte uppgiven men tappade lite koncentration och slarvade lite med momentrutiner. Men resterna moment gick i alla fall hyggligt förutom rutan, där han var för hetsig och jag stannade honom försent.Det är förstås lite frustrerande att missa på något sådant när alla moment gick bra. Men trots allt är jag ändå glad att han fortfarande kan gå så pass bra att han hävdar sig i absoluta toppen. En 6 plats på SM som det i slutänden blev är rätt bra jobbat med en nolla. Så hellre missa på lite stök än att känna att kapaciteten inte längre räcker…..
Av de 6 första placerade i år var det 3 riktigt unga hundar- jättekul och bra för lydnadsutvecklingen i Sverige tror jag. 2 gubbar och en hund i sina bästa år. Och i finalen vad det faktiskt 6 olika raser, working kelpie, rottweiler, springer spaniel,golden retriver, tollare och border collie. Himla kul att fler visar upp att det går att komma långt med olika raser i lydnad. Här finns slutresultatet från SM 2014 Jättegrattis till Malin, Niina och Ellinor som tog pallplatserna i år. Och så klart jättegrattis till alla som tog sig dit!
