Jag försöker så ofta som det är möjligt att träna hundarna i miljöer där det är mycket liv och rörelse. Riktigt bra platser är ofta runt diverse turistattraktioner. Något som verkligen är bra här i Sverige och som jag tänkt mer och mer på efter att ha haft många kurser runt om i Europa är att om man jämför så finns här hur mycket plats och hur mycket öppna ytor som helst som det sällan är några problem att få använda. Denna gång samsades vi med barn på cykelutflykt, en klass som spelade brännboll och diverse andra som bara kom till parken för fika och picnic. Vi ville i slutet vara riktigt nära så vi frågade skolklassen om det gick för sig att träna bland dem och det gjorde det. Håller man bra ordning på hundarna är det som sagt sällan problem. Det märks på hundarna att de börjar vara rätt vana vid sådana här miljöer och ingen av våra hundar hade några nämnvärda bekymmer med att klara sina uppgifter.
Jag tränade med Helene Pettersson, en kompis som jag vid det här laget har känt rätt många år. Helene har tävlat lydnad på hög nivå med border collie och golden tidigare. Hennes nya stjärna är en 11 månader gammal labrador hane. Helene är en kreativ och oerhört noggrann tränare, en som typ tänker på det mesta. I filmerna nedan kan du först se en kedja som Helene startade med och hennes tankar runt den. Helene är ochså lydnadsdomare så jag passade på att fråga henne vad hon tycker att det är viktigt att tänka på när man börjar tävla.
I slutet tränade Helene lite på att hunden skulle kunna göra olika uppgifter i samma riktning. Det är ju guld värt att kunna styra om hundens tankar om den fixerar på något annat än det vi tänkt. Den allra sista delen var bara lite nonsensövningar som jag gjorde som en liten utmaning till No limit obedience. Både Ludde och Signe kunde både sitta kvar och runda med störning.
Fina Ludde 🙂