Vart miljonerna tagit vägen!

Jag fick häromdan frågan om var och hur jag lärt mig hundträning. Om jag var självlärd eller om jag gått kurser och i såfall vilka kurser. Svaret på den frågan är att jag gått kurser- de flesta kurser som tänkas kan tror jag. Skulle man räkna ihop vad dessa kurser kostat med resor, uppehälle, kursavgifter och semester skulle jag nog vara miljonär om jag istället satt in dem på banken. Skulle man dessutom lägga till tävlingar och alla kostnader runt dessa vore jag nog dubbelmiljonär. Istället för att blivit miljonär kan jag försörja mig på min hobby, lärt mig massor om hundträning och haft fler trevliga stunder än jag kan räkna. Fast det räcker inte bara att gå kurser, för att förstå och vidareutvecklas måste man kunna ta steget mellan teori och praktik. Ibland blir det man lärt sig i teorin bekräftat i en praktiska träningen, ibland är det tvärtom- jag väljer ofta att förlita mig på det som fungerar i praktiken snarare än att snöa in på vad olika teoretiker menar. Jag vill gärna prova mig fram och se vad olika saker leder till. Det är sällan fel att prova så länge man väljer att sluta i tid om det man provar inte verkar leda vidare mot målet. Ofta är det också så att tips och ideer som man får behöver anpassas till den egna hunden och den egna träningen.

Jag tror stenhårt på att för att hålla låga brinnande behövs hela tiden påfyllning och ifrågasättande av den kunskap man har. När man börjar känna sig allt för bekväm med sitt sätt att träna och sin kunskap är man ute på svag is- tro mig det har jag sett många exempel på genom åren i hundvärlden. Fast istället för att inse att utvecklingen sprungit ifrån en skyller man på hunden,domarna eller den gamla sanningen att det helt enkelt var mycket bättre förr.

Min ambition är verkligen att fortsätta gå kurser, lyssna på andra och aldrig bli bekväm i min kunskap- när man inte längre blir bättre blir man sämre.