Ambivalent till max

Nu var det ett tag sedan sist. Under påskhelgen var vi en dag till Norrköping och påsktävlingarna där. Kul att spana lite och kanonbra att träna under riktigt tävlingsmässiga förhållanden. Återigen fick man en tankéställare när man ser bedömningen. Det som lönar sig är en schysst helhet- fina detaljer betalar sig inte särskilt bra. Vi pratade om det på hemvägen, att vi behövde kravla oss ur detaljträsket och jobba mer med helheten. Vi har visserligen blivit bättre på det men behöver bli ännu bättre helt klart. Vi tränade flera pass på en plan med mkt liv och rörelse omkring. Ylle var störd men höll ihop hyfsat. Den här gången lyckades jag få honom i balans med en avvägt uppvärmning. Han var visserligen lite fladdrig men klarade momenten fint. På det stora hela kändes det rätt ok.

Dock varade den känslan som vanligt inte särskilt länge eftersom jag åkte på träningsläger. Med gott mod och en genomtänktplan som då naturligtvis handlade om en hel del helhetsträning. Mina goda träningskamrater drog dock ner mig i detaljträsket igen- SUCK. Menade att jag borde jobba mer med vissa detaljer istället för kedjor. Mitt resonemang gick ut på att det inte lönar sig att tugga för mycket på detaljerna  och att den tiden borde man lägga ner på kedjor. Gruppen menade att jag inte borde ge upp idealet att ha både en riktigt bra detaljnivå och en riktigt bra helhet. Jag föll till föga och tränade framförallt på detaljer i friaföljet och i gårutan. Fast jag vet inte om jag tog rätt beslut…Vi filmade nästan allt under dagarna och jag ska sätta mig och kolla igenom filmerna för att få en uppfattning om hur det såg ut. Trots myrorna i huvudet var det två mycket trevliga dagar hos Maria- vi blev behandlade som kungligheter med mat o service. Stort tack till fixaren Maria, Anders, Micke och Lena, jag tror att det blir bra när alla myrorna börjar förstå åt vilket håll de ska gå…..

En film på Ylle som gör rutan och Maria och Micke försöker få honom att bryta sin position i rutan innan inkallningen. Vi körde en hel del störningar av den här typen- kul att utmana hundarna lite. Samt lite krypträning.

ylle-ruta-storning.wmv                                                 ylle-kryp-framfor.wmv

6 reaktioner på ”Ambivalent till max”

  1. Intressant att läsa dina tankar kring detaljer kontra helheten.
    Vilken störningsträning för Ylle i rutan, de ska jag prova så fort jag kommer igång med träningen igen ordentligt.

    Just nu har jag huvudet fullproppat av en massa nya tankar kring allt som rör träning. Tusen tack för en mycket givande och supertrevlig helg! Ser verkligen framemot att komma och träna för dig så småningom.

    Många hälsningar från Linda

  2. Utan bra detaljer blir det ingen bra helhet, men med överarbetade detaljer kommer man aldrig till helheten – det är verkligen ingen lätt balans:-) Det gäller väl att välja ut de detaljer som kan bli alltför dyra om de brister!

  3. Tack för grattishälsningen!! 🙂 Håller med om att det är svårt att hitta den rätta mixen av detaljer och helhet…. Hoppas vi ses på nån tävling framöver! Ha det gott!

  4. Halloj, länge sen… här leker vi på i vår ensamhet, Zaffi anmäld på en appellkurs/tävlingslydnadskurs för att vi ska få lite omkring oss men i a f första gången var verkligen helt värdelös. Jag gör ju som jag vill och förhoppningsvis blir det bättre framöver, annars är det inte värt mödan åka dit. Står också i valet och kvalet om Bosse ska tävla mer bruks eller ej, svårt att hinna med träna två hundar när man har ett krävande jobb. Det var verkligen dålit med elitspår i vår så chansen att komma med är väl mindre än nånsin. Ha de/ET

  5. Man blir såååå träningssugen när man ser er. Härligt med video.

    Nu saknas det motivation och har själv svårt att komma igång … men, man lär väl ta sig i kragen och ta tag i ”vilddjuren” här hemma.

    /PB

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.