Årets SM-känslostorm

Årets SM föddes påväg till en rankingtävling. Jag nämnde för Lotta att ingen arrangör fanns för 2015 års lydnads SM och slängde ur mig lite på skoj att det kan väl vi fixa i klubben- vi brukar ju kunna fixa schyssta tävlingar. Visst sa Lotta, jag kollar med Åsa och Lena direkt-och ringde upp dem-visst svarade de. Jag mailade SBK och frågade om de var intresserade och det var de förstås. Fint sa jag till Lotta-jag kan bli SM-general-kommer inte på frågan sa Lotta som är ytterst oimponerad av mitt franska ordningssinne och själv är mer åt det tyska disiplinhållet. Jag blir SM general och du får tävla istället. Sedan var det några turer kring ett högst motvilligt distrikt som till slut gick med på att ansöka om de fick frånskriva sig allt ansvar för arrangemanget. Vi lovade ochså klubben att vi skulle ro runt alltihopa utan att det kostade något för klubben. Med facit i hand kan jag bara säga att jag är ytterst stolt av vad mina klubbkompisar åstadkommit -jag visste att det skulle göra det bra-men detta var typ så mycket mer än bra-tack snälla ni! Kungsörs BK är grymma på att använda rätt man på rätt plats och därmed är alla funktionärer rätt hängivna sin uppgift (en del funktionärer kom även från andra klubbar och var handplockade för att de passade in så bra)-jag kan inte säga det nog många gånger-ni är bara bäst-gänget som såg till att det överhuvudtaget blev ett SM detta år.

Medan då detta gäng slet med förberedelserna hade jag en superfin träningsvecka med Carin och Susanne. Lyckan är verkligen att finna någon som är lika nördig som man själv när det gäller tävlingsförberedelser. Ingen detalj är för liten för att bli förbisedd och hundarna ska känna igen precis allt som kan hända. Jag skulle ju detta år starta två hundar då det för första året blev möjligt. Det var en kul och lite jobbig utmaning att tävla med två hundar. Båda två kräver sin man på planen och behöver rätt mycket förberedelser under dagen.

Ylle gjorde ett stabilt kvalrace som gott räckte till en finalplats-jag försökte förbereda honom så han skulle vara rätt lugn och tänkte att om han går utan några större missar bör det räcka till finalplats. Detta var 8 året i rad som Ylle gick till final i lydnads SM-snacka om helt fantastiskt hund-riktiga lyckokänslor var det!

Tindra hade ett par missar i kvalet-omdirigering i rutan och ett missat skifte i Z men med lite tur räckte det ändå till en finalplats. Vilket var riktigt skoj att bägge hundarna lyckade komma till final. Tindra och jag är inte riktigt 100 samkörda och Tindra är nojjig för saker som fladdrar så miljön med ringen mellan alla tält var minst av allt rätt för henne. Jag valde att dra upp henne så mycket som möjligt-det gav sämre detaljer men en glad hund som orkade fokusera på mig istället för på fladdrande tält. Och utifrån hennes förutsättningar gjorde hon en riktigt bra prestation. Naturligtvis kom även Carin till final och hon vann även kvalet på ett mycket övertygande sätt.

Finaldagen inledde jag med Ylle och startnr 1. Det gick alldeles utmärkt fram till tredje sista momentet som var fjärr. När jag vände mig om rusade han till mig i full speed-lite ungdomssynder som jag trodde för längesedan var borta. Jag tappade helt resten av programmet-jag ville ju så gärna att det skulle gå bra även denna gång och vi hade ju verkligen något bra pågång. Och det värsta av allt som gör att jag har svårt att släppa alltihopa och se framåt istället är att jag såg tendenserna men inte tog de tillräckligt allvarligt-jag kan stärka upp stagdedelarna så han helt säkert blir kvar och jag drog upp honom lite mer än vanligt så tempodelarna skulle bli så bra som möjligt, det behövs ju ibland när hunden är 9.5 år. Jag önskar att jag kunde säga att det kom som en blixt från klar himmel-men det gör sådana saker sällan. Och det kommer dröja länge innan jag tänker på mig själv som annat den mest idiotiska tränaren på denna planet….

Som startnummer 12 gick Carin och Lyxa ut och gjorde en toppenrunda igen och gick upp i ledning. Tindra hade sista startnumret och gjorde en bra presentation igen med lite små grejor här och där men igen så tycker jag att hon gjorde det riktigt bra med tanke på förutsättningarna och 9: bäst i Sverige är ju inte direkt illa pinkat.

Glad över arrangemanget, över Carins fantastiska prestation, glad över att Tindra klarade att hålla ihop i miljön, och glad att få se så många fina och duktiga ekipage i finalen men riktigt riktigt deprimerad över min fadäs. Det är mot mina principer att vara deprimerad över hundträning men denna gång kan det fan inte hjälpas!

Prispallen på årets SM: Carin Bengtsson med Lyxa, anna Hilding med Grym och Malin Karlsson med Elton! Det är så kul att följa med på Carin resa- vilken utveckling och vilket jämnhet de har. Och det kan man inte direkt kalla för några tillfälligheter. En rent igenom superprestation från träning till tävling!