De kom, de sågs, de segrade…

Träningskompisarna Ewa och Trix, Lena och Nisse och Anna och Abbe var i Sala i helgen och tävlade sök. Ewa vann lägre klass och blev uppflyttad, Lena vann högre klass och blev uppflyttad och Anna vann eliten och blev därmed brukschampion. Häftigt hursomhelst, kan knappast säga att jag är förvånad då alla tre är extremt vältränade och genomarbetade. Extra kul är att Trix och Nisse är söner till min gamle ärrade kämpe Jim. Verkar som han nedärver sina fina arbetsegenskaper. En seger blev det även i helgen i lydnadsklass 1 för Eva och torbolds Dexxon. Det är alltid lika spännande att följa träningskamrater och kursare på tävlingsbanan. Eftersom det ger goda indikationer på vad som träningsmässigt fungerar bra och mindre bra.

Just att kunna prestera på tävling är något extra tycker jag. Många moment är inte särskilt svåra att lära in men när man ska prestera på beställning, på första försöket och under givna omständigheter kommer saken i ett annat dager. Det är inte heller särskilt svårt att bli duktig på vissa detaljer men att kunna få alla detaljer att fungera vid ett och samma tillfälle är en prestation. Jag är full av beundran för de som får till det på tävling efter tävling. Vare sig det gäller bruks, lydnad, agility, vallning eller något annat. Har en stark känsla av att det aldrig går att nå tävlandets innersta kärna som instruktör om man själv inte är väldigt inne på området. Vi har diskuterat det ofta- jag och min sambo. Sambon menar att i andra sporter kan man vara tränare utan att vara eller ha varit aktiv inom området och lyckas hur bra som helst. Jag hävdar med bestämdhet att detta knappast gäller för hundsporter. Visst kan man se och lära genom att stå brevid men du kan aldrig få samma känsla om du inte gör det själv. Det finns alldeles för många aspekter som spelar in i det mönster som gör att det lyckas eller inte. För att få till det på tävling måste du känna till och hitta mönstret. Det gör du knappast utan att tävla.

5 reaktioner på ”De kom, de sågs, de segrade…”

  1. Grattis till alla uppflyttade hundar!! Extra GRATTIS till Lena och lilla Nils och våran kursare Eva med Dexxon:) Jätte roligt att det gick vägen Eva!!

    Eva med beauceronerna

  2. Åhhh viken glädjande läsning ! Stort GRATTIS Ewa, Lena m de härliga syskonbröderna Trix och Nisse till era uppflyttningar/klassvinster och inte minst till Anna & Abbesnabbe som får titulera sig som BRUKSCHAMPION 🙂
    Härligt jobbat av tre toppen team !
    Bästa hälsningar /Pia & Rivarottweiler

  3. Håller med om att man bör vara en aktiv tävlande för att kunna förmedla dess konstart. Jag vill helst att instruktören dessutom ska ha kunnat ”prestera”, och kan agera målbild.
    (Av just den anledningen vågar jag själv vägra att hålla tävlingskurser……..:-))

  4. Carola Machl

    Det är sant att en hundcoach ska ha tävlat själv,men det beror ju lite på hunden om man ska lyckas. En coach kanske kan ha meriter av äldre modell och vara bra.Håller absolut med om att det är annorlunda på tävling,många gånger har jag önskat att andra fick se hur underbart det kan se ut på träning.Trevlig bok du skrivit.

  5. Rubriken säger allt , Jag är oerhört imponerad av resultaten och de hårda arbetet som ligger grund för denna prestation.
    Ett stort grattis till er alla .

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.