Vi är ganska flitiga just nu i träningsgruppen. Flera unga hundar på gång i träning och en hög ambitionsnivå. Faktiskt har inte ens höstvädret dragit ner på takten. Träningen är för det mesta både fokuserad och givande. Vi hade en kul diskution häromdagen, träningskompisens hund strulade helt plötsligt på ett moment som tidigare fungerat hyfsat bra. Hon ryckte på axlarna och menade att hunden ändå inte förstod riktigt vad hon ville att den skulle göra. En annan person som sett hunden ett par gånger menade att hunden visst kunde men inte ville och att hon nu nått det läge som en del kallar kravfasen. Träningskompisen stod på sig och menade att hunden ju faktiskt inte kunde riktigt ännu, i så fall hade ju hunden gjort det hon velat. Den andra personen menade ändå att hon borde säga åt sin hund. Träningskompisen sa då herregud, menar du att jag lagt ner hundratals timmar på att lära hunden något som han sedan inte vill göra. Skulle det vara på detta viset borde jag ställa mig och dunka huvudet i väggen resten av kvällen istället för att skylla på den stackars hunden. Nej, jag föredrar att tro att han faktiskt ännu inte förstår vad han ska göra. Slut på resonemanget men det ligger mycket i de orden. Vår främsta uppgift är ju att göra träningen intressant och rolig för hunden. Då kan man lita på att de fel som uppstår beror på att hunden inte kan momentet tillräckligt bra och behöver bara fundera på vad som krävs för att lära hunden att bli ännu duktigare.
Ja, det känns ju faktiskt logiskt att den del i teamet som bestämmer att det ska tränas, vad som ska tränas, när det ska tränas och hur det ska tränas, tar på sig ansvaret för det som blir fel!:-)
Intressant rasonemang. Håller helt och hållet med – hunden vet itne riktigt vad som krävs av den och därav utför den inte momentet korrekt.
Vad jag gillar hos Dig Maria är BLAND ANNAT att Du jobbar på att få fram glädje hos hunden.
Och när träningen inte funkar som den ska så kan vi förare inte göra annat än att randa oss själva resten av livet. Om hunden INTE VILL vara med oss, så brister VI. Hunden brister ALDRIG.
Vaddå ”krav”?
Hunden ska VILJA vara med oss.
Att vara med oss är en ynnest och det ska vara lustfyllt.
Detta har Du gjort VÄLDIGT tydligt.
Säger
Saga & Alba
Kravfas ja… Jag tycker att kravet ska itne ställas på hunden utan det är man själv som förare som ska ha en egen kravfas. Man ska ha krav på sig själv att kunna läsa av sin hund så pass att man kan se när hunden förstått momentet och att det är inlärt. Det kallar jag kravfas. ;O)
Trevlig blogg förressten! =O)
He, he … kravfas? Ett mycket laddat ord.
Enligt mig är en hund som t ex klickertränas hela tiden under mycket höga krav. Krav = kriterie som hunden måste göra för att få utdelning. Men så fort man börjar använda ordet ”krav” så slår många ”bakut” och likställer det med ”korrigeringar” när det blir fel osv.
cya,
/Patrik
M a o, den är hela tiden i en ”kravfas” där ”kraven” (kriterierna) hela tiden förändras och blir högre och högre (svårare och svårare)
cya,
/PatrikB
Joo, så är det nog…..
Bara att träna på med andra ord 😉 Bara lugn – det går framåt, såväl med backa-sitt som med markeringen av post-it, svårt bara att undvika gripandet om jag håller inne med klicket för att få en stabil markering. Känner mig mycket inspirerad och jobbar på nu i vinter så får vi sikta mot en inomhustävling i februari.
Tack för senast!
Visst kan hundar testa om de verkligen måste lyda. T ex när den under ett halvår har gjort allting korrekt, och sen plötslgit (gäller en hund i 16 mån. åldern) vägrar hämta upp en sak t ex. vilket den gjort korrekt under lång tid tidigare, och bara står och spänner ögonen i en och bara inte tänker göra det minsann. Och korrigerar jag då, så slutar min unga hund med den attityden och blir avspänd och glad och hämtar upp grejen lika bra som tidigare. Förvisso testar hunar sina ägare liksom de vägrar underordna sig vissa hundkompisar, varför skulle de inte göra det?
Hundar är inte så enkelspåriga att de bara har en sak i huvudet och det är att lyda bara de vet vad de ska göra. Det är en önskedröm, en filosofi som inte stämmer med verkligheten. Hundar som bara motiveras hela tiden lyder ju bara om vi lyckas få dem på rätt humör och om de är godissgna, annars inte. HUndar som bara motiveras tycker sannolikt att vi är otydliga, och blir osäkra på vad vi egentligen menar, vägrar de så händer inget annat än att de får ytterligare mutor. Men hundkompisarna dom säjer till på skarpen om det är nåt som inte passar, de flesta hundar är tryggare och mer harmoniska om de vet att vi förväntar oss ovillkorlig lydnad också – de har säkert väldigt svårt att fatta att vi gör det om vi bara mutar dem, de vet att de har valet själva, de gör vad de har lust med och vägrar de jobba får de en extra köttbulle för det eller två och massor av beröm.
Varför få hunden att bara fokusera på mat för att utföra oliika saker? jag tycker det är bättre att det blir ett samarbete där hunden jobbar och vill samarbeta med oss med fokus på god och positiv kontakt med ägaren i stället för att bara fokusera på matbiten och se ägaren som en godisautomat och underhållningstant bara.
Sen beror det på HUR man vill ha hund. Vill man ägna intresset främst åt metoden, så gör man det och håller hunden kopplad när man vet att annat är intressantare än köttbullen. Och tränar i sådana mljöer där man vet att den kommer att lyda för att inget annat lockar mer. Men vill man t ex ha en hund som får mesta möjliga frihet så måste man vara helt säker på att den också kommer när man ropar t ex., även om den hellre har lust med annat. Annars måste den vara en koppelfånge för det mesta.
Dete är bra om man har en hund som är så samarbetssinnad att den inga korrigeringar eller stoppsignaler behöver. Jag har haft en sådan hund, det är jätteskönt att alltild använda en glad och vänlig ton och den lyder direkt. Men den jag har nu, hon tror bara att jag lajar om jag kommenderar henne glatt och vänligt och struntar i att lyda och struntar i mig överhuvudtaget då. Men ger jag henne order, då lyder hon glatt och villigt och vi får en bra kontakt (nej då, hon lyder nte av rädsla, svansen viftar och hon ser allmänt glad ut när hon hämtar upp saker t ex.), men hon gillar att veta vad som gäller, och det verkar göra henne otrygg om det bara är duktig hund och lock och pock hela tiden, då tappar jag kontakten med h enne helt och det är bara godiset som gäller.
Ja, det var några erfarenheter. Jag tror man måste inse att hundnar är olika och att en kravfas är inte alls helt fel, om man vill ha en hund man kan lita på lyder. Det viktigaste är att min hund har mesta möjliga frihet tycker jag och ju lydigare den ovillkorligen ju mer frihet får hon ju.