Att lära hunden sitt är en av de enklare uppgifter man kan ta sig an. Men hur många är det egentligen som lyckas med att få till och bibehålla ett riktigt bra sitt? Momentet är lömskt just därför att det är så enkelt. Det är lätt att man nöjer sig med att hunden bara sätter sig och glömmer hur viktigt ett bra sättande är. Sitt är ju en del av i princip alla bruks och lydnadsmoment. Tänk bara på alla ingångar. Med andra ord kommer ett mindre bra sitt att ge utslag på betygen i hela programmet. Med detta som utgångspunkt kan man väl med god grund påstå att just sitt är världens viktigaste moment om du vill tävla bruks eller lydnad med goda resultat.
Om du vill att hunden ska sätta sig bra är det viktigt att du lär den att sätta sig med en bra teknik. För att ha bra möjlighet att se hundens teknik utan att röra sig själv är det en klar fördel att ha hunden framför sig under en stor del av grundträningen. Vid sidan ser du inte särskilt bra och det finns en viss risk att hunden väntar med att sjunka ner ordentligt innan du böjt dig ner över för att kontrollera att den sitter bra. Ett annat problem med sittträningen är att bibehålla kriteriet på sitt. Sitt är ju ett ord många använder i vardagen och ibland i träningen utan att vara fullt så nogrann med att hunden sätter sig så som man egentligen vill. Man tappar lätt skärpan i momentet om man låter hunden göra det på olika sätt. Ett tillvägagångssätt för att bibehålla kriteriet i olika moment, tillexempel sitt är att man inte ser sitt som att hunden ska sätta sig utan att sitt är en rörelse som ska se ut på ett speciellt sätt. Alltså även om hunden sätter sig räknas inte det som ett sitt om det inte utföres med den speciella rörelse som man lärt sin hund att förknippa med ordet sitt. Det är även listigt att inte använda ordet sitt i vardagslydnaden- där om något är det lätt att tappa kriteriet för sitt.
Idag har vi vært på ”støkig” trening med klubben med pipleksaker, skall, morr, flyvende apporter på kryss og tvers mm. Selv om det langt fra er perfekt så merker jeg stor fremgang på Pavlovs konsentrasjon. Det fortjener du all ære for:)
Håller helt med – sättandet är en viktig detalj i tävlingskarriären. Med Skalman har jag kört lite ”rövarspråk” för att orden ska betyda mer och inte tjatas sönder i vardagen och dels eftersom jag blev så trött på folk i min omgivning som tjatade sönder hundarna med sitt, ligg, plats och allt vad de hittar på. (Egentligen förstör det nog inte så mycket – det är mer ett irritationsmoment för matte…) Resultatet; ”din hund kan ju inte ens LIGG, herregud!”. Nu kan han ”ligg”, men det är inte jag som har lärt honom;-)
Alltid lika intressant att ta del av dina tankar!!!