Igår hade vi en makalöst trevlig träning med ”Norrlandsgänget” som jag kallar gruppen. Vi brukar träffas sisådär 4 helger per år och träna. I år har vi varit på lite olika ställen. Helt superbra för Signe som ju så väl behöver både nya platser och tävlingsmässig träning.
Jag jobbade vidare på min strategi att få till en bra helhet. Inspirerad av allt kul skrivande till No limit obedience etapp 3 om tävlingsträning har jag tänkt mycket på om jag lever som jag lär. Det gör jag nog men en hel del saker skulle jag kunna träna mer på och vara mer observant på. Träna mer betyder inte mer i tid utan snarare att jag tränar på rätt saker när jag väl tränar. Mina priolistor tror jag varit bra för att jag inte ska snöa in på detaljer på bekostnad av viktigare delar. Jag fick ett riktigt trevligt kvitto på det i helgen då Signe faktiskt inte gjorde några större missar alls i momenten. Allt var naturligtvis inte perfekt men det som framkom var mindre detaljer som behöver tränas vidare alternativt justeras. Framförallt är jag nöjd med att ruta och apporteringsdirigering för första gången kändes riktigt stabila. När jag gjort 5 pass bestämde jag mig för att göra lite enkel och skoj störningsträning på sista passen för att unna mig lyxen att för en gångs skull känna mig hyfsat nöjd. Signe klarade det galant tycker jag. Här ser du en liten film på det. Targetena använder jag för att göra det lättare eftersom det är rätt mycket störning.
När jag sedan la ut den här filmen på youtube poppade plötsligt en annan film upp som jag inte sett på väldans länge. Ylles andra SM. Jag tror vi kom 4 eller 5 i kvalet och avancerade sedan till en 2: plats i finalen. Jättekul att se när han fortfarande var en ungdom. Jag har nog glömt honom som ung-trott att han alltid haft samma klockrena fokus. Det hade han såklart inte och plötsligt inser jag typ att jag nog har lite orimliga förväntningar på Signes fokus….Inte lätt att alltid jämföras med en rutinerad gubbe! Jag ska ha filmen i mitt minne hädanefter!