Då var ytterligare ett landslagsuppdrag över för vår del. Det trettonde i raden vilket vi är oerhört glada och stolta över. Sverige tog silver och det var skoj-mindre skoj var tycker jag att avståndet till Finland var alldeles för stort. Vi i svenska landslaget hade denna gång inga nollor men däremot lite för många större och mindre missar. För vår del ställer mattan till det en hel del, Ylle är jämförelsevis rätt stor och tung och tar i på ett sätt som gör att han på halt underlag antingen mest halkar omkring eller blir frustrerad över att han inte lyckas springa som han tänkt. Vilket hände dag 1, jag blev själv lite uppgiven efter lördagen och slarvade lite med söndagens förberedelser. Lite för mycket hets i Z-ruta + ett kanske för tystlåtet kommando gjorde att vi missade ett skifte- det första han missat hitills i karriären om mitt minne inte sviker mig. Så jag är oerhört besviken på mig själv, nu spelade det ingen roll eftersom de poängen inte gjort någon större skillnad i lagtävlingen. Men nästa gång kanske de behövs och det nästan knyter sig i magen över att ha agerat så klantigt. Men det hjälper ju föga att älta det- men jag ska fan inte göra om det. Jättegrattis till Finland för ett överlägset guld och för Norge till bronsplats och ett jättetack till Svenska lagkompisarna som alltid är trevliga, hjälpsamma och peppande.
Dagarna innan hade vi jättebra träningar tillsammans med Carin och Lyxa. Lyxa kändes som vanligt oerhört säker och genomarbetad och trots att hon hade ett par missar i de sista momenten landade hon på en 4:e plats och blev bästa svenska hund. Verkligen bra jobbat och återigen visar de att de har potential att nå högst upp oavsett konkurrens.
Vi hade Signe och App med oss vilket var superbra- det blev ju hur mycket miljöträning som helst för dem. Så fort det blev en lite paus så fick de träna och glädjande nog klarade båda att jobba fint trots en riktigt stökig omgivning. Här gör vi gruppmomenten med Danska laget.
Hundarna hade helgen till ära fått nya fina halsband.
Trots en trevlig helg tror jag vi alla tre njöt till 100 procent att vara tillbaka i skogen. Nu har vi bara promenerat ett par dagar och gjort lite uppletande. Men de pockar redan på att göra något mer. Jag tror det här med lydnadsvila är något som kelpisarna helst vill slippa!