Innan jag tar mig an Helene Lindströms utmaning lägger jag ut Helenes film med mig och Signe samt en gammal valpfilm som många har frågat efter på sista tiden. Men först ska jag berätta lite om Signe som vid det här laget är lite drygt 2 år. I Signes kull hade jag tingat en hane, far till denna kull var min gamla hund Kogårdens Ex som ochså är far till Ylle. Det fanns två hanar i kullen, de var båda jättetrevliga men ingen föll mig i smaken som den lilla tiken. Grejen var att jag alltid sagt att jag aldrig ska ha tik- i varje fall inte av vallhundsras. Efter massa funderande fram och tillbaka blev det till slut tiken. På många sätt blev det ett riktigt lyckosamt val. Den manliga halvan av familjen är riktigt förtjusta i Signe. Ylle har på gamla dar fått en kompis som han verkligen gillar och husse tycker att Signe är den i särklass finaste och bästa hund vi haft.
Signe är en riktigt trevlig och helt okomplicerad hund. Hon går fint ihop med hundar och människor och har hitills aldrig blivit arg på något. Vi har såklart tränat redan från början men problemet med att ha en hund som redan ligger i toppen är att den hela tiden får träna i första hand. Ylle har heller aldrig varit den hund som går att träna mindre med och förlita sig på rutin och tidigare träning. Därför har Signe fått tränat när tid funnits och egentligen började jag träna henne med lite mer ambition först i november förra året. Jag tror att det snarare har varit en fördel att börja senare med henne för hon har varit lite sen i utvecklingen. Förra sommaren tränade vi mest agility och vallning och hon blev godkänd vallhund under hösten. I vallningen har hon istället varit väldigt tidig och när jag började träningen kändes det som hon knappt behövde speciellt mycket träning för att klara vallprovet. Sedan hände det som ofta händer i vallningen, hunden tänder i ett par snäpp till och vips- snipp, snapp så var lydnaden slut. Och sedan krävdes det en del träning för att hon skulle lyssna och inte bara jobba för sig själv. Men hon är jättefin i vallningen och hade jag bara mer tid skulle jag satsa lite mer på den men hon är ju fortfarande ung så jag hoppas att vi får möjligheter att komma ut på fler tävlingar. På workingkelpiemästerskapen blev hon utsedd som mest lovande unghund förra året.
I lydnaden har vi mest kommit igång att träna på allvar, Signe är uppflyttat till elitklass men har som jag bedömer det rätt mycket träning kvar innan det är dags för debut. Men så här långt har hon utvecklats mer än jag trott och de farhågor jag haft i träningen har visat sig att fungera rätt bra(återkommer till dem i senare inlägg)
I intervjun under får du höra lite tankar om Signe och hennes träning samt se lite av oss i action.