Efter förra inlägget har jag fått många frågor hur mycket man kan träna med en valp och hur man vet att man inte tränar för mycket. Och ska inte en valp få vara valp? Jodå det ska den förstås och en av de utmärkande dragen hos en valp är just viljan att upptäcka och att lära! I det dagliga livet har jag valpen med på i princip alla aktiviteter jag gör på gården. Jag tar den gärna med om jag åker iväg någonstans där det passar att ha valpen med. Är valparna med på det mesta växer de liksom in i de liv de kommer att ha tillsammans med oss. Jag observerar valpen och ser om det finns delar jag kan stärka upp. Valpen får träffa människor och hundar men jag låter den bara träffa hundar som jag vet fungerar bra tillsammans med andra hundar.
Träningen går till så att jag sätter mig på golvet och leker med valpen. När valpen leker bra, tar jag leksaken och väntar på att valpen ska göra något- vad spelar ingen större roll- jag vill lära valpen principen- gör något så får du tillbaka grejen. De första beteenden jag plockar upp är sådana som valpen har lätt för att göra. När valpen är så pass liten har den inte så mycket tålamod och knallar iväg när den kommer på annat. Det gör ingenting alls, och kan valpen själv välja att avbryta riskerar jag inte att hålla på för länge. Vad jag däremot vill se är att valpens intresse för leken och övningarna ökar samt att valpen orkar hänga i längre och längre. Längre fram i träningen jobbar jag mycket på engagemang som kriterium(läs mer i från valp till stjärna) men absolut inte när valpen är på bebisstadiet. Träningspassen blir förstås lite olika bra- vissa gånger bits hon bara och då hoppar vi helt enkelt över det passet!
Viljan och förmågan att koncentrera sig ökar från dag till dag och valpen blir allt duktigare på att se sambanden mellan beteenden och belöning och att upprepa det den får belöning för. Jag har rätt många tankar om effektiv inlärning som jag testar och kommer att återkomma till i framtida texter. Jätteskoj är det att prova olika varianter för att få en snabb inlärning som ska bli så exakt som möjligt!
Tänker tillbaka på min lilla Gaia som nyligen fyllt 2 år, det vi gjorde genast var miljö och då social miljö som hon har stora brister i, vi lekte och lekte mitt i smeten. Om hon inte orkade satt vi bara där och kollade läget. Min tanke var ju att bygga upp trygghet. Jag ”lovade” henne att bara hon höll sig till mig så fick hon vara ifred för alla andra sociala kontakter, vad hon gjorde var inte så viktigt så länge hon höll sig till mig. Ingen fick hälsa om inte hon bjöd in till det, varken folk eller hundar. Däremot fick hon vara nära mig när jag var social, sitta där och kolla in läget. Idag har hon såklart en social brist men det märks inte så mycket när vi jobbar för hon vet att vi har kul och att hon får vara ifred.
Valptiden fick jag vara så oerhört genomtänkt och utnyttja alla naturliga beteenden, allt var bra som hon gjorde så länge det inte var något fulbeteende, då bröt jag med ett sitt och sedan belöning med mig. Så lättlärda som dom är som små blir dom aldrig mer, vidöppna för det mesta som kommer i deras väg utan förutfattade meningar! Rekommenderar din bok varmt till alla som har valp (och även vuxna hundar) Passa på! Bara det är på hundens orknivå är det inget farligt! Sitta och titta eller bara härja ingår ju också i en valps värld! Goda skratt får man då!
Kommer ihåg att jag med Cånny ”öppnade dörrar” överallt och vi testade på sök, spår och olika miljöer helt utan krav de första månaderna. Speciellt söket gjorde jag punktträningar på när jag ändå hängde med Anders på olika träningar och läger… och när jag sedan 2 år senare tog upp träningen på allvar satt det som en smäck, så visst är de första månaderna guld värda! Det är så härligt att se att valpen är som en svamp den första tiden och bara suger i sig alla intryck utan minsta tendens till tveksamhet. Nu försöker Anders göra samma med Pekka.
Lille Pekka är så härlig. Ibland är han helt underbar och ibland är han väldigt billig…..precis som det ska vara med valpar 🙂 Märks nu att han fått trygghet i flocken och han anpassat sig fint och har både ON pch OFF knapp…..även på volymen ;))
Ebba är fostrande men betydligt snällare vid Pekka än hon var med Cånny men bjuder inte heller upp till lek och bus. Cånny är dock lekfarbror och storebror och fostrar honom snällt men bestämt och man ser att de verkligen gillar varandra och har en ömsesidig respekt. Hur funkar valpen med dina andra hundar? Pekka är väldigt signalsäker och läser snabbt av hur mycket han vågar testa innan de andra tappar tålamodet 🙂
Tack för ni delar era erfarenheter- kul att veta hur andra tänker och gör med valp! Jag tror ochså man kan påverka många saker i positiv riktning tidigt i ålder!