Inlägget om att lydnadssporten håller på att ta död på sig själv har lästs och kommenterats av många-här på sidan, på facebook och i verkliga livet. Som ni säkert noterat far jag land och rike runt och träffar därmed en massa folk. Det är väldigt få som verkar vara nöjda med det sätt som lydnaden utvecklas. För mig känns det inte alls bra eftersom jag brinner för lydnad och att det just nu är min huvudgren. Någon har kommenterat att vi elitförare borde le, vara glada och se oss själva som representanter för de nya tankarna i lydnad. Men om man har en känsla av att stå på ett sjunkande skepp-vad gör man då-ler, ser glad ut-ber en bön om att det inte ska sjunka…Tyvärr är jag inte och kommer aldrig bli en av dem som tyst hoppas-jag är en do:er ut i fingerspetsarna(räknas därmed som en sån där jobbig en) Om jag ser problem, om du ställer mig på ett sjunkande skepp kommer jag inte att vara en av dem som står på relingen och ler, jag öser förmodligen vatten eller lagar nått hål och kommer att fortsätta med det tills båten flyter igen.
Så vad jag vill är att ha en plan för hur vi kan utveckla lydnaden. Den sista tiden uppfattar jag att det mesta går i motsats riktning.Jag har varit med i brukshundklubben sedan klubbtidningen skrevs på stentavlor(liten överdrift-men det var skrivmaskin och ibland handskriven kopierad text) På den tiden fanns det bruks och lydnad på klubbarna. Idag finns en uppsjö av olika grenar-en positiv och kul utveckling tycker jag. Men en utveckling som ochså innebär att ”de gamla” grenarna är starkt konkurrens ansatta. Jag saknar en handlingsplan på hur vi gör för att lydnaden stå sig i konkurrensen-många vittnar om ett rätt starkt nedåtgående tävlande- med exempel från sina klubbar och distrikt-om det är så eller inte lär statistiken för året visa. Med de nya reglerna tror jag knappast intresset kommer att öka. Från lydnadsgruppen antyder man att bedömningen inte kommer att vara så strikt som det senaste tiden varit på en del internationella tävlingar. Men då hamnar vi ju i ett jättekonstigt dilemma om reglerna ska bedömas olika på olika tävlingar. Och hur vet vi tävlande vad som är viktigt på vissa tävlingar men inte andra?
Det finns en massa saker vi skulle kunna göra för att göra lydnaden mer intressant och få fler intresserad. En sak är att verkligen se igenom klasserna och kanske helt ändra på en del saker. Tillexempel 2 enkla startklasser, kanske en där man får belöna på plan. Championat i den näst högsta klassen och en mer strikt internationell inriktning i den högsta klassen(jag är däremot mycket skeptisk till den nya platsliggningen-i princip alla jag träffat med mindre hundar säger att de aldrig skulle våga-och jag förstår dem). Jag tror stenhårt på att en bra elit skapas genom en stor bredd-det finns ju otaliga exempel från idrottsvärlden som stärker det resonemanget. Dessutom blir det svårt att arrangera tävlingar om antalet aktiva sjunker och hur kul är det med en gren i marginalen endast avsett för ett fåtal nördar som jag själv…..
Här finns en lista om tycker att lydnaden bör ta en annan riktning.
Men tänk om skeppet faktiskt inte alls håller på att sjunka utan att jag är en pessimistisk bakåtsträvare som är livrädd för alla förändringar? Inget skulle göra mig gladare än att jag har fel i denna fråga!
Tack för att du skriver om din oro, en oro vi många delar. Du är inte ensam, vi är några som hjälper till att ösa vatten och lappa hål.
Tror inte du är någon bakåt strävare utan du ser risken med den här utvecklingen. Nationella klasser 1-elit och sen en internationell klass för de som vill tävla utanför Sveriges gränser. Lydnaden kan aldrig överleva med bara en elit utan bredden är lika viktig
Jag är en sån där optimist som ler åt förändringar och tar dom som en utmaning och en möjlighet att utvecklas. Vi har haft ändringar i lydnadsreglerna förut och vi har hört kommentarer om cirkuskonster och att det får vara nog nu ända sen 80-talet. För att inte tala om när elitklassen kom… Men det är glömt nu och har blivit en bekväm vardag. Nu är det nya saker som blir nya och otäcka. Jag är en av dom som kommer att ha en liten hund som kommer att få göra den ”nya” platsliggningen. En väldigt liten… Och ni kan ger er på att han kommer att få lära sig att springa svinfort. Så ingen stor hund hinner fatta att han är ett byte förrän han är i hamn. Fast jag tror inte det kommer att vara så värst mycket oftare det händer saker på den nya platsliggningen än vad det gör nu. Folk överlag är duktiga på att träna sina hundar. Så till att lydnaden som sport håller på att dö ut. Vi kan konstaterar att vi lydnadstävlande är fler än de som tävlar agility. Och absolut fler än de som tävlar rally. Funderar oxå över vem du tycker ska göra den där handlingsplanen. Du och jag och alla andra som brinner för lydnaden kanske ska vara dom som trycker på och skapar en handlingsplan. Tillsammans med människor som är duktiga på handlingsplaner mot resultat. Jag tror på lydnadens fortlevnad och tydligen massor av andra i Gävle i alla fall. För där är lydnadsträningen i full gång med höga mål satta.
Jag gillar ochså förändringar- nya moment-gärna-hade fått vara ännu fler då jag tycker att det skulle vara en skojigare väg med svårare moment och mindre molekylbedömning. Är det fler som tävlar lydnad än agility och rally-det känns inte alls så-tittade häromdan i resultatbörsen- massor med rally tävlingar-däribland några få lydnadstävlingar och deltagare antalet kan bara jämföras om man lägger till en 0 på antalet i lydnadstävlingar…
Handlingsplanen-ja, här tänker jag att det är lydnadsgruppens uppgift men det verkar behövas lite folk med egna tankar- som vågar stå för sina åsikter och som är väl insatta i vad som sker på ”golvet”. Så ja Anna-jag hoppas att fler som brinner för lydnad får chans att vara med och påverka.
Jag skulle så gärna vilja att sporten tog några steg framåt precis som jag är säker på att du ochså vill!
Nya moment känns kul och utmanande. Vad gäller platsliggningen verkar det ha gått lugnt till i Finland så vi får väl hoppas att det blir så här också.
Det jag tror att de flesta reagerar över är bedömingen och de icke svar man får när man frågar. Ska riktlinjerna för bedömningen se ut som på SM och rankingtävlingarna? Här skulle ett enkelt ja eller nej fungera. Om svaret är ja – hur blir det då om majoriteten av Sveriges elit inte lyckas med första pris, hur blir det då för oss andra som endast har ett championat som mål?
Det är inte alltid lätt att vara insatt i förhand om man inte får alla kort på bordet, därför tror jag det blir rabalder nu när man börjat se tendensen av framtida bedömningar på ex. rankingtävlingar osv.
Hade svaret varit att Internationella tävlingar döms hårdare för att sålla agnarna från vetet hade man kunnat ta ställning till det men nu får man bara höra att man ska komma ihåg att 8 är ett mycket bra betyg. Det vill säga du måste ha ett mycket bra betyg i snitt för ett första pris. Borde inte 10 p vara ett mycket bra betyg? Och var har 9, 9,5 och 8,5 tagit vägen?
Jag tror att för att fler nya ska våga prova på lydnadstävlandet så måste domarna sluta dömma ettan som en mini-elit klass. Gör det verkligen så mycket om ettan döms snällt ( men fortfarande döms ordentligt) så att hunden kan ta nåt snedsteg eller ett snett sittande utan att betyget blir en 6-7?
Väldigt kloka ord!! Jag har sett hur antalet utövare i lydnaden har minskat år efter år, det är inte som det var förr på 90-talet! Är precis som du en do:er. Vill ju inte att lydnadsskeppet ska sjunka. Tvärtom, den ska ha vind i seglen!
Precis!
Vi vill ju bevara och utveckla hundvärldens roligaste sport, inte inskränka den till ett fåtal supernördar med bc- hundar 😉 .
Nya moment, visst, det blir kul!
Ny bedömning där 10:or enbart är teoretiskt möjligt. Motivationsdödande.
Om ledningen nu tar till sig kritiken mot den internationella bedömningen så SKULLE den nya utformningen kunna bli superbra.
Skutan har inte sjunkit ännu! 😉
Och jag tror ju att folk redan nu tränar på den vanliga platsliggningen och vår klubb har haft två tillfällen då en hund ”anföll” en annan hund och båda i elitklass… Och jag har åxå vänner som har små hundar som inte kommer att känna sig bekväma med att kalla in… Och ibland känns det ju som om man börjar dra poäng för att hunden tittar bort, och då börjar det bli för kritiskt för mig. Bara att hoppas att lydnaden överlever, jag tycker ju egentligen att den är kul 🙂 Men även här har det minskat med tävlande.
Jag måste säga att jag också är oroad. Jag tillhör de som tävlat lydnad i över 20 år. Har kanske inte varit där uppe i toppen utan i den allmänna massan. Jag är som många av de andra oroliga för att reglerna ska bestämmas långt ifrån oss. Jag är också orolig för hur det hela har gått till – man säger att alla har fått säga sitt men blir orolig när man hör att representanter körts över. Jag tror inte att någon av oss är orolig för de nya momenten förutom inkallning från plats då som jag ser som rena dödsfällen för en liten hund. Har själv tävlat en mycket liten hund i elit lydnad och speciellt Border Collien har en förkärlek att se henne som byte. Inget har hänt under själv momenten för där känns det som föraren har koll men hur mycket koll har föraren om min hund börjar springa i full fart. Jag kan säga att det inte finns en liten hund som har en chans mot en stor. Två gånger har min lilla hund blivit påhoppad utanför planen av elit hundar (två BC). En av gångerna skrek min hund så mycket att jag trodde att hon dog där på plats. En gång uttryckte en av elitförarna (som tävlade på mycket hög nivå kan tilläggas) oro över att lägga plats med min lilla hund. Hennes kommentar blev – det ska nog gå bra så länge som hon ligger still. Okej, det känns ju betryggande. Är det inte bättre att stoppa det innan något händer än efter det skett en olycka. Det är ju så med våra små hundar att det kan innebära döden direkt för det räcker att en stor hund springer över en liten så är det kört. Jag skojar inte nu för en av mina stora hundar råkade av ren olycka springa i hög hastighet över min lilla. Hon hamnade i chock och trillade ihop. Hennes rädsla för stora hundar är nu så stor att vi inte längre kan tävla lydnad. Svårt att hitta elit tävlingar utan en BC kan jag säga.
Känns heller inte bra när man tycket att det är bra att domarna är hårda och det hunden presterar betyder mindre än hur du för dig på planen. Det är sant att vi hade mycket åsikter när elitlydnad kom men få glömmer att många av momenten fick ändras direkt för att de inte var bra. Nu kan vi inte ändra ifall vi inte tycker det är bra för besluten ligger inte hos oss.
Kloka ord, Annika! Synd bara att du och Windie inte kan tävla lydnad längre, ni var så duktiga och härliga att se på plan!
Vi har haft de ny reglerna här i Finland sedan början av augusti. Det nya gruppmomentet i elit har inte inneburit några som helst olyckor. Det har gått lugnt och fint till på tävlingarna.
Jag tror att ändringarna i momenten är den storsta orsaken till att människor sparkar bakut. Det är jobbigt med nytt!
Men jag tror att det måste ske något med lydnaden annars gräver vi vår egen grav. Lydnaden är inte speciellt publikvänlig med sina långa, tråkiga gruppmoment. Detta nya tror jag sätter mera sprätt på det hela. Det blir skojigare att titta på. Också för en som inte har en aning om vad lydnad går ut på.
Jag är mycket nöjd över att de lägre klassernas moment har ändrats. Vi här i Finland har haft ”dåliga” moment som inte bygger upp för nästa klass. Men de nya de gör det!
Det har skrivits mycket om att bedömningen är för sträng och man inte har en möjlighet att kunna få ett första pris. Här är jag av en annan åsikt. Gör hunden rätt (behöver inte vara perfekt), inte får några nollor, föraren uppför sig korrekt, hunden utför momenten glatt så har man ALL möjlighet till ett första pris. Också med en annna ras än bordercollie. Själv har jag en pudel som jag tävlar i elit med. Han har gått tre elittävlingar. I två av dem gjorde han nollor, men de andra momenten rätt bra, men i en av dem gjorde han alla moment och vi fick ett första pris. Inte låg poängen på 300, men det hade jag inte heller väntat mig.
Om nr 22 på kvallistan till SM 2015 låg på medeltal 290 p, så kan inte bedömningen vara allt för hård.
Angående hur domaren dömmer på kvaltävlingar. Jag tycker Absolut att bedömningen kan/ska vara strängare där.
Där är det faktiskt landets bästa hundar som tävlar. Där skall det dras av på kroppshjälper, fart, osv.osv. Det är ju ändå de bästa hundarna som skall representera varje land! För om man hemma får bra betyg för allt, så kan det komma som en stor chock om man inte får det utomlands.
Men jag håller helt med om att det är synd att domarna inte ”vågar” ge 9 och 10 på stora mästerskap. Och att säga att en 8 är lika med en 10 är dumt. Får du en 8 på rutan är det 32 p, men får du 9,5 är det 38 p. 6 mycket viktiga och kanske avgörande poäng.
Det har också skrivits en hel del om att förarmissar inte borde ge avdrag i betyget. Det håller jag inte heller riktigt med om. Om vi tar inkallning som ett exempel. Förare a) då han/hon säger ligg i början, nickar hon/han till med huvudet också. Hunden ligger fint och kommer med fin fart alla sträckor. Stopparna är båda fina och snabba men tyvärr inte vid skyltarna. Förare b) gör ingen nickning vid nedläggande. Hunden ligger lugnt och fint. Kommer med bra fart, stopparna är båda fina och snabba och precis där var de skall vara. Skall dessa båda ekipage då ha lika poäng??? Nej tycker jag 🙂
Jag tycker att det är viktigt att vi alla som brinner för lydnaden verkligen försöker föra den framåt. Om vi tutar ut hur eländigt det är, skrämmer vi ju bort nya. Och kan bara säga att de nya momenten i elit, tar tid att lära in. Så börja träna på dem i god tid.
Tack snälla för utförligt och intressanta synpunkter! Jag tror de flesta inte alls er emot nya moment-utan tvärtom ser det som en kul utmaning. De som de flesta verkar reagera på är inkallningen på gruppmomenten och jag håller med-är inte det minsta orolig för mina egna hundar som inte skulle drömma om att gå fram till annan hund vare sig den är stilla eller i rörelse-men det känns inte bekvämt med ett moment som gör mig så utlämnad för andras träning. Säkert inga problem på mästerskap men vanliga tävlingar känns betydligt mer oroligt.
När det gäller bedömningen i Sverige(det här har jag valt att inte utveckla….) så kan vi säga så att den just nu är oerhört ojämn och de som vill göra höga poäng(och därmed få SM-kval) måste välja rätt domare. Bedömningen på de internationella tävlingarna har sett helt annorlunda ut eftersom våra ledande personer i Sverige säger att det är så. Det verkar inte ha skett i Finland-utan där är bedömningen mer som förut som jag uppfattat det! Vad gäller bedömningen som på vissa tävlingar ska vara strängare-men då måste vi förklara vad och hur-du och jag som varit med ett tag har förmodligen redan lärt oss-men de som kommer nya-jag föreslår mycket tydligare anvisningar.
Sedan -ett förare som jobbar snyggt utan kroppshjälper ska självklart ha bättre betyg än en som inte gör det-men-när en liten rörelse med huvudet ger samma avdrag som ett stort misstag av hunden i momentet-då har man på nåt sätt hamnat fel kan jag tycka. Neddrag självklart men i rimliga proportioner.
Jag tycker inte på nåt sätt att det är eländigt-men vi låser våra regler på 5 år och jag tycker att vi verkligen ska tänka till innan vi gör det. Och för att öka och bibehålla intresset för lydnad behövs nog rätt mycket nytänkande- jag tycker inte att trenden alls går och det hållet. Igen tack för positiva och intressanta reflektioner!
Men varför denna negativa inställning just nu?
Att jag sett alldeles för många tendenser till vikande intresse för lydnad på sista tiden.Nästan 2000 på den lista som några SBK are gjort antyder att jag inte är direkt ensam. Jag skulle så gärna vilja att vi gör något för att ändra på det-iform av åtgärder snarare än att säga att allt är bra när det inte är så!
Tack snälla fortsätt gärna lämna era synpunkter vare sig ni håller med eller inte! Min ambition var att svara på alla men efter två inser jag att det inte hinns med – MEN-jag läser och funderar på just ditt svar!
Funderar lite på hur storleken av hundar, när det gäller förslaget på den ” nya” platsliggningen. Jag har haft hundar och tävlat i ett femtiotal år och det går inte att komma ifrån, att en del stora hundar ser småhundar som jaktobjekt och det slutar för det mesta mkt illa. I andra hundsporten har vi storleksklasser, skulle det vara fel att göra så i lydnaden. Vet fler förare som går över till små hundar och vill fortsätta att tävla lydnad, men är rädda för platsliggningen och det kommer antagligen bli värre med hundar som kallas in en och en. Storleksklasser kanske stimulerar fler att tävla ??
Här hittar du SBKs senaste statistik på lydnads, rally och agilitystarter. Att agilityn får så många starter och individer i slutändan är att de startar i många klasser på den enskilda tävlingen. Det var inte riktigt så stor skillnad 2014 som jag sett sen tidigare år men det känns ändå som att lydnaden behåller sitt folk.
http://www.brukshundklubben.se/Documents/1_startdelen/7_om_oss/kongress/2015/SBK_verksamhetsber%c3%a4ttelse2014_webbversion.pdf
Förändringar YES!! Så länge dom är är genomtänkta och för utveckligen framåt!
Antalet utövare i lydnad kontra t e x agility har jag inget facit på, men det finns säkert andra som har. Det verkar ofattbart att det skulle finnas fler utövare av lydnad än agility, men som sagt…vad vet jag. Kanske upplever man att agilityfolket är betydligt fler eftersom de syns mer, hörs mer och showar mer.
Jag skulle vilja hitta sätt att göra lydnaden mycket mer publikvänlig och mer lättsam och tillgänglig. Militärens tid känns svunnen och ord som ”avdelning framåt marsch och kommendera” känns förlegade. Av med militärkängorna och på med dansskorna! 😉
Precis som du Maria, möter jag många som inte gillar utvecklingen i lydnaden, och som slutat eller funderar på att byta gren. Av lite olika skäl.
Det känns väldigt tråkigt för jag tror att lydnadssporten skulle kunna locka så många fler om man hjälptes åt att tänka utanför boxen. En arbetsgrupp med några aktiva, några domare, några inspiratörer (jag vet minst en som uppfyller alla tre kriterierna), som vågar tänka nytt och fräscht och kan se saker från flera olika håll.
Personligen håller jag på med lydnad av ett enda skäl. Och det har varken med självförverkligande eller prestige att göra – jag gör det för att jag tycker det är roligt. Och jag tänker hålla på så länge det är roligt. Den dagen det eventuellt inte känns så himla skojigt längre så gör jag något annat.
Hoppas vi gemensamt kan se till så att det fortsätter vara roligt – för mig, dig och alla andra som valt att tävla lydnad med sin hund.
följ länken så hittar du statistiken på starter. Sid 15 och framåt. Intressant läsning. http://www.brukshundklubben.se/Documents/1_startdelen/7_om_oss/kongress/2015/SBK_verksamhetsberättelse2014_webbversion.pdf
Av det jag kan läsa ut från sida 15 och framåt är att under 2014 hade:
Lydnaden totalt 15141 starter av 4670 individer.
Rallylydnaden hade 21114 starter av 4692 individer.
Agilityn hade 101130 starter av 4832 individer
Det visar som jag förstår det att lydnaden är minst i den gruppen. Tänker jag helt fel här?
Både agilityn och rallyn ökar stadigt i utövare och starter medans lydnaden minskar…
Tack för länk Anna Hilding, intressant läsning. Där det är störst tapp, är i klass I & II. Det är oroande, för sporten. Det är ju där nya/påfyllningen ska komma ifrån!
Enligt Mari Edman (som är väl insatt i detta med antal utövare i de olika grenarna genom åren) så var år 2009 antalet lydnadstävlande 6200 st. År 2014 var det 4670 st.
Men jag kan hålla med dig Anna Hildning att det som är lite ”farligt” i den här lydnadsdebatten är att det ibland fokuseras alltför mycket på problem och brister. Istället borde man gemensamt fokusera på lösningar. Vilket jag glädjande nog tycker fler och fler verkar göra.
Nu är i alla fall en diskussion på gång och det tror jag är ett bra första steg. Ibland har jag fått känslan av att om man blundar för problem och ingen nämner dom, så finns dom inte.
Men en minskning av antalet lydnadsutövare på ca 25 % under fem år, namnlistor med nästan 2000 underskrifter och debatter på facebook tyder tyvärr på motsatsen.
Som individer har vi alltid åsikter, oftast utifrån oss själva först och den utgångspunkt man har. Vissa tävlar mot lanslag, andra driver eget, några dömer men de flesta tävlar bara för att göra något roligt tillsammans med din hund. Oftast är det inte personer i de tre första grupperna som först uttrycker sig eller gör sig hörda förstvmen för det mesta är det de som kan bilda opinion åt ena eller andra hållet när de väl gör det. Att du lyfter frågan tillsamman med ett par till mer och mindre kända inom hund Sverige betyder väldigt mycket Maria och många med mig är glada och tacksamma för det. Det är ni som klarar av att vara loket som driver åsiktståget. För de flesta av oss andra har på egen hand försökt om och om igen utan gehör. För egen del uttryckte jag min åsikt och oro flera gånger redan för över ett år sedan men man känner sig baracidiotförklarad. För när man som jag inte är någon i sammanhanget viftas lätt åsikter bort med en storebrorsklapp på huvudet som det känns. För min del handlar det igentligen enbart om hur betygen ska sätta och hur de som tävlar får vara mellan momenten, att momenten i sig och sporten utvecklas har jag inget i mot alls, inte heller nya platsen i klass 3. Nu vill dock majoriteten ha bort den så jag kan utan problem falla in i ledet där. För mig kan gruppmomenten försvinna helt om det är så faktiskt. Att både hund och förare bedöms är för mig en självklarhet, vi är ju ekipage. Dock så ska hundens arbete vara prio ett i betyget, något som ibland inte känns som fallet. Att nu över 2000 personer visat att vi är på fel väg är fantastiskt och förhoppningsvis lärorikt för SBK, att det är oerhört viktigt att ha en bred och förankrad vilja och ett ordentligt underlag från massan när stora förändringar ska ske. Det räcker inte med distriktsmöten och kongresser då, det har vi lärt oss idag. Om över 2000 kan skriva på en protestlista, hur många skulle då delta i en väl utformad enkät i ämnet för alla lydnadsmänniskor som ger en grund att stå på innan beslutsberedning påbörjas? För mig är det enkelt, gör om och gör rätt efter att folket sagt sitt!
/Mvh Mattias Lövgren, tävlande och domare
Jag kan bara hålla med dig!Mycket bra inlägg-hoppas hoppas vi alla kan påverka!
I början på 90-talet tävlade jag bruks med schäfern jag hade utan några funderingar alls sen blev det ett ordentligt uppehåll tills nu. Idag har jag Amstaff, en ras jag verkligen trivs med, och om en vecka ska hanen och jag göra lydnadsdebut.
Vi har tidigare startat två rallylydnadstävlingar för att jag ska få ordning på nerverna och se lite var vi ligger i samarbetet på tävling.
Det jag tycker är bra med rallyn är att hundarna är kopplad hela tiden och att man får prata/uppmuntra på plan så för mig var det en ”säker” tävlingsform att börja med, för att känna mig för lite.
Nu när vi ska starta i Lk1 för första gången så ligger min oro mest runt platsliggningen. Inte för att Nero skulle göra något (skulle han bryta är jag 200% säker på att han går till mig då han är extremt förarbunden) utan för Vad Händer Om En Annan Hund Skulle Gå På Honom???
Nero är ingen bråkstake men han svarar om han blir illa behandlad och skulle det vara en mindre ras så skulle han åsamka stora skador…
Om jag skulle önska en förändring (framför allt Lk1) så är det runt platsliggningen. Kanske munkorg?
Jag kanske tänker fel men går jag tillbaka till mig själv så är det skaderisken som gjort att jag dragit på starten…
En ”novisklass” där man får prata/belöna på plan låter också som en bra förändring 🙂