I helgen har jag haft en valp och unghundskurs. Mycket lekövningar och grundträning har vi hållit på med. Det är så himla kul med valpar- de lär så snabbt och är sugna på att ta sig an nya uppgifter. Kursen bestod av rätt typiska brukshundraser, schäfer, rottis, kelpie och aussie. Alla var i mitt tycke väldigt lättjobbade och det är egentligen bara (?!) att utveckla träningen vidare. I vanlig ordning får man mycket själv att fundera över, speciellt när det ställs mycket frågor får man verkligen tänka till och fundera för att sätta ord på sitt sätt att tänka. En fundering som faktiskt fastnade lite är hur man ska jobba med belöningskontroll, dvs att hunden alltid ska vänta på tillåtelse att ta belöning på hundar där det fattas bitar i intresset för belöningen. Belöningskontroll är klockrent på hundar med högt lek och föremålsintresse men i de fall intresset inte är fullt utvecklad, kan det nog finnas en god anledning att ta det lungt med den träningen. Inte bromsa förrän man fått upp rejäl fart med andra ord (gäller som sagt hundar med mindre intresse). Har sett en del på sista tiden som haft mer kontroll än intresse. Det viktigaste med en belöning är ju ändå att det just är en belöning för hunden och för den mindre intresserade hunden kanske stöket runt belöningen är en del av belöningsritualen som är användbar. Tål att funderas på i alla fall!
Tack för en mycket inspirerande helg! Visst är det egenligen ”bara” att utveckla träningen vidare. 😉 Det låter och ser så enkelt ut när du berättar och visar och jag tror att det ibland är lätt att krångla till det enbart för att man inte är ordentligt förberädd på vad och hur man ska genomföra träningen. Nu är det dags att planera och sätta igång med träningen ordentligt. 🙂
Intressanta funderingar!! Jag har också sett ett par exempel på väldigt kontrollerad träning som följer mallen för ”lekregler”, men där gnistan och intensiteten vekrar ha försvunnit (eller aldrig har hunnit komma fram).
Alla metodval -momentteknik, belöningsteknik, upplägg m.m medför väl egentligen någon form av ”bieffekter”. Märker på min egen valp att jag kanske har byggt in lite för mycket förväntan i stadgeövningar under de sista passen, vilket försvårar de övningar där jag vill ha fram fart och intensitet. Oavsett vilka val man gör i sin träning är det nog viktigt att tänka ett steg till så att eventuella bieffekter kan uppmärksammas i tid!
GLAD PÅSK!