Idag startade min kurs på Nya Kaledonen. Mia min värdinna har varnat mig att livet med hund här inte är som hemma. Det finns en massa gatuhundar och en hel del som skaffar hund utan att ta hand om den överhuvudtaget. Men jag tänkte nog att på klubben är det förstås inte så eftersom alla har hundintresse.Det stämde rätt bra för alla hundar är fina och välmående och ägarna måna om dem.
Men imorse när vi kom till klubben hade någon ställt en låda där- tydligen inte helt ovanligt. Lådan innehåll ett gäng valpar. De såg ut som kelpievalpar och de var troligen straxt under 8 veckor. De var magra, troligen fulla med mask och några av dem hade fula bitskador. Valparna fick vara kvar på klubben tills dess att hundstallet öppnade, då kördes de dit. Mest troligt blir de avlivade där. Jag brukar inte vara blödig och jag vet att det förmodligen är det bästa men när jag visade filmerna på Signe som liten- tjock bortskämd valp fick jag bita ihop rejält för att inte börja gråta. Skulle se ut när man tagit en instruktör från andra sidan klotet som det första hon gör börjar lipa över en kull hittehundar- men det var så sorgligt så sorgligt…
Det här är Luna, min lånehund för att visa olika övningar. Det är en dam med stor integritet som väljer sina vänner. Men vi kommer strålande bra överens och hon är en mycket bra hund att visa på eftersom hon svarar precis som man vill på olika saker.
Klubben är otroligt välorganiserad och ser fram mot tre nya dagar!
HADE de sett tårar i dina ögon hade det väl snarast visat på våra länders olika hundsyn? Inget fel menar jag.
Den där delen av verkligheten vill man ju helst inte se dock. Eller – den borde inte finnas ATT se!
En stor anledning till att hoppas att människor får det bättre i många länder är ju att djuren då lär ”följa med”.
Lycka till vidare! Ser ut som en trevlig tjej du fått till kamrat 🙂
Åhhh, så sorgligt. Men de slapp åtminstone självdö. Så ni gjorde en fin insats trots allt.