Intervjuserien landslagsekipage

Denna gång har turen kommit till Helena Lindholm och hennes fina golden Picknic!

 

Berätta lite om dig själv och din hund

Picknick är en jaktgolden, nyss fyllda 5 år. Vi bor tillsammans med resten av familjen, min man och våra två barn, i Partille i utkanten av Göteborg. I hemmet finns också ytterligare en jaktgolden, sonens irländska setter samt numera även Lilla Olle, som är vår dotters pudel. Jag delar min tid mellan heltidsarbete som Teknisk chef inom Svenska kyrkan, familj och hundar och försöker sätta mina mål och lösa min träning utifrån de förutsättningarna.

Hundar har funnits i mitt liv sedan jag var barn, men tills för några år sedan, bara i form av sällskapshundar. Tränat och tävlat har jag gjort med hästar. 2005 förlorade jag en fantastisk hopphäst. En ung begåvad häst som jag haft sedan den var föl, bröt benet och gick trots stora ansträngningar inte att rädda. Det var plötsligt inte lika roligt längre. Jag (eller om det var min man?!) bestämde mig att sluta med närmare 30 års hästeri.  För att fylla all den fritid som jag plötsligt blivit med, inköptes jaktgoldenvalpen Memarkens Skipper, och tillsammans med honom också en bok; Svartbergs Med sikte på 10:an!

Med Skipper följde också några riktigt rutinerade och duktiga träningskamrater och en engagerad uppfödare. Guidad av dessa människor kom jaktträning och jaktprov att ta allt större plats. Skipper var duktig och jag lärde mig en massa hund! Mellan jaktsäsongerna plockade jag fram min lydnadsbok. Skipper och jag betade tillsammans av kapitel efter kapitel, moment efter moment och klass efter klass.

Jag var van att ha flera hästar i stallet och snart kändes en hund för lite. Picknick planerades och tingades, då främst med tanke på jaktprov.

Hur blev du intresserad av lydnad?

När Skipper var drygt två år blev han uppflyttad i elitklass i både jakt och lydnad.  Jag hade då aldrig sett en elitlydnadsklass och åkte till My Dog för att titta. Det såg så spännande ut – men svårt! När två norrmän, Trond Brustad och Vegar Nordby startade sina härliga jaktgoldenhanar tänkte jag: ”Det där kanske min hund också skulle kunna göra.” Jag bestämde mig för att ge det tre månader (sen började jaktprovsäsongen), för att se vad det gav. Picknick som då var nio månader fick hänga på. Fram kom boken igen.  Två månader senare debuterade Skipper och Picknick på en tävling i varsin klass. För Skipper följde sedan ett championat, för Picknick blev det helt otippat raka vägen till Lydnadslandslagets Talanggrupp. Året efter startade Picknick och jag vårt första Lydnads-VM i Herning, Danmark. Efter det var jag var jag riktigt biten – och det blir liksom bara ännu roligare!

Vilka egenskaper har du som taget dig till den här nivån?

Jag tror att jag har en god förmåga att hitta en bra individ som passar mig, oavsett om det handlar om häst eller hund. Jag kan förhålla mig objektivt till både min och min hunds träning, färdigheter och tävlingsprestationer samt se våra svagheter och styrkor. Jag intalar mig inte saker och ting, utan ser mer att; så här är det nu – vad kan jag göra åt det? Jag tar obekvämligheterna som följer; behöver jag åka 50 mil till en träning för att komma framåt så gör jag det även om det kostar på. Det är bara att gilla läget. Jag kan vara ihärdig och hålla en linje om jag tror den gynnar mig på sikt även om den poängmässigt är en katastrof under en period.

 

Vilka egenskaper har din hund som tagit er till den här nivån?

Picknick är väldigt okomplicerad och med en inlärningsförmåga som går med blixtens hastighet! Hon har definitivt förmågan att tänka i flera led. Picknick har många och väldigt fina medfödda jaktliga egenskaper, som jag menar är anledningen till att hon kommit så långt i lydnaden. Hon är naturligt följsam, sammarbetsvillig och energisk.  Hon har en bra balans mellan driv och stadga och en väldigt hög stresströskel. Picknick är bra på att sortera och vill väldigt gärna göra rätt. Att få göra ett jobb, göra det bra och bli uppskattad för det, är det mest väsentliga för min hund och är det som gör henne allra gladast!

Vad skulle du ge för tips till de som siktar på landslaget?

Hm, att inte sikta på landslaget…!! Jag gjorde inte det, och jag är säker på att jag aldrig kommit hit om jag gjort det!  Alla är ju olika förstås, men jag tror att om man fokuserar på sig själv och sin hund och hur de prestationer och utföranden man ska göra tillsammans ska se ut i slutändan och bara jobbar på, har man bättre förutsättningar. Går det riktigt bra, hamnar man i landslaget!

Det är viktigt att ha bra och tydliga målbilder, bra träningskamrater som ställer upp och vill en väl, och instruktörer som svarar mot målsättningen. Talanggruppen betydde jättemycket för mig eftersom jag varken hade erfarenhet, träningskamrater eller något nätverk inom lydnaden.

Det handlar en del om tekniker, men ytterst tror jag att det gäller att jobba för att verkligen ha hundens förtroende i alla träningens led och vara värd det, och att kunna träna hela vägen på ett sätt som ger hunden ett självförtroende. Ju tydligare man kan kommunicera vad man menar till hunden desto fortare och bättre lär den sig. Jag tror att man ska lägga mycket vikt vid att förstå vad det är för slags hund man har och att kunna läsa den. Då blir träningen effektiv.

3 reaktioner på ”Intervjuserien landslagsekipage”

  1. Åh vilken rolig intervju att läsa! Gillar jättemycket Helenas inställning till att komma framåt, lite som en traktor på åkern liksom, man jobbar på ihärdigt. 🙂

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.