Träning, tävling och kursande med hund har tagit mig till massor med olika ställen som jag aldrig skulle kommit till annars. Denna gång har det tagit mig till andra sidan jordklotet –till ett land jag inte visste fanns. Tydligen var jag inte helt ensam om det då incheckningspersonalen undrade om det verkligen fanns ett ställe som hette så…… Det finns det i något som kallas melanesien lite öster om Australien och övanför Nya Zeeland. Det var en lång resa, först till Helsingfors, 10 timmar till Tokyo och sedan nästan lika långt till Kaledoniens huvudstad Noumea. Långa flygresor är inga bekymmer, jag uppskattar verkligen kunna jobba massor, koppla av utan att bli störd och bli serverad mat och dryck med jämna mellan rum. Vid ett tillfälle tänkte jag – shit bara 5 timmar kvar- skulle behöva jobba lite mer, var sugen på en film jag sett på menyn och behövde sova en stund. Nåväl med ett sådant schema är ett dygn resa rätt lätt avklarat.
Nya kaledonien har ett tropiskt klimat och ön är som en söderhavsdröm omgiven av världens näst största korallrev och världens största lagun. Med andra ord en söderhavsdröm.
Vi blev oerhört väl mottagna av familjen Boura som vi också bor hos. Deras hus ligger på en sluttning med utsikt över lagonen. Grymt vackert helt enkelt
Med en så lång resa är det förstås läge att även ta några semesterdagar. Så vistelsen här började med ett par semesterdagar, sedan en lydnadstävling, fler semesterdagar och avslutas med kurs.
Familjen har tagit med oss runt i Nomea, på marknad, på ett kulturcenter för urinvånarna och en heldag ute på en ö nära korallreven. Till ön tog man sig med en ca 45min båtresa, vit sand, blått hav och klarblå himmel och en fantastisk natur på den lilla ön som tog ca 20 min att promenera runt.
Fina badställen överallt och massa fiskar och sköldpaddor och ormar. Definitivt massa ormar som fanns i vattnet och simmade upp på land för att vila. Tror vi lyckades ställa upp våra solstolar där många ormar hade sin viloplats, för det kom ormar hela tiden. Det mest fascinerade tycker jag var att folk inte brydde sig, inga skrik eller överhuvudtaget några reaktioner förutom folk som fotade. Och jag menar att om man i vattnet plötsligt hamnar öga mot öga med en orm i AIK färger utan större reaktioner så är folk helt enkelt ovanligt coola här. Ormarna är giftiga- mycket giftigare än en kobra men oerhört fredliga, nästan så det är svårt att lyckas med att bli biten ens med vilja.
Men himla läckert med fint naturreservat med få restrektioner. Vi gjorde även en båttur till barriärrevet och en tur med glasbåt för att se djurlivet på revet. Nästa aktivitet blir en lydnadstävling på klubben där jag ska hålla kurs.
Vilket ställe! Men jag hade nog haft svårt med ormarna är jag rädd … 😛