Söka orsaker eller träna…….

 

Kolla in filmen innan du läser resten.

 

Det här är Signe, som du ser är hennes fasthållande lite sisådär. Fast det är lite svårtränat. Det har att göra med att nästan alla i det här linjerna har lätt för att tugga. Hennes farmorsmor från Australien var en känd tuggare som en gång tuggade i sig en hel hundkoja. Signe fick dessutom som ung en pinne i gommen som hon tuggade på jättelänge. Den gången stod dessutom en man bredvid med rutig regnjacka. Sedan denna dag tuggar hon extra mycket när hon ser något rutigt. Och hennes personlighet är nog också av den tuggiga sorten, det vill säga en som som tuggar mycket på allt. Dessutom tuggar hon när hon känner sig lite otrygg som när det blir körsbärsträd i vittringspinnarna. Körsbär gillar hon inte lukten av och då tuggar hon mer

Ovanstående har jag hört rätt många gånger i olika varianter-faktiskt både när det gäller hundar och människor och deras tillkorta kommande. Och faktiskt så tror jag att den kreativitet som behövs för att komma på ovanstående beskrivning hade varit guld värt i den praktiska träningen för att istället för förklaringar finna lösningar. Fast i ärlighetens namn verkar många männsikor vara betydligt mer intresserad av att prata om sina bekymmer än av att faktiskt försöka lösa dem.
Jag har länge funderat på att skriva mer om mina hundar i träningen. Speciellt när det gäller de problem och bekymmer som dyker upp och som vi alla hundtränare får vår beskärda del av. Jag har inte gjort det, av den enkla anledningen att jag inte gillar att skriva om det som jag inte är nöjd med. Jag känner att det då blir onödigt mycket fokus på just det. Naturligtvis är jag medveten om och tränar massor på hundens brister-men jag vill just träna på dem. Inte analysera eller som det ofta blir spekulera i tusen olika anledningar till varför det är si eller så. Spekulationer och teorier blir ofta mer till ursäkter och hinder istället för träning med många dörrar öppna. Och förklaringen till att hunden inte klarar en uppgift beror sällan på körsbär med desto oftare på att man faktiskt inte lyckas förklara vad man vill att hunden ska göra eller att hunden inte är tillräckligt sugen på att göra den.
Jag tror också att om jag hela tiden talar om att det är si eller så kommer jag att rikta energin för mycket(shit, jag låter flummig-det är jag inte egentligen) mot problemen istället för lösningen. Och hela tiden bekräfta för mig själv att jag jobbar mot någon slags naturlag som gör mitt projekt svårare än vad det egentligen är.
I de allra flesta fall spelar det mindre roll varför hunden gör si eller så men det spelar desto mer roll hur jag tar mig an det i träningen. Är jag öppen, kreativ och lösningsorienterad tror jag att det löser tusan så många fler knutar än att snurra runt i allsköns förklaringar och teorier. Gör jag det dessutom med glimten i ögat så kommer det mesta att fixa sig-förr eller senare!

IMG_4111

 

7 reaktioner på ”Söka orsaker eller träna…….”

  1. Bra skrivet!

    Gäller nog inte bara hundträning utan även i ”vanliga” livet (tror jag iaf).

    Konstatera att problem finns & fundera på lösningar & gärna med precis som du skriver ”glimten i ögat”

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.