Valp till stjärna kullen!

Här kommer äntligen äntligen en uppdatering på kullen vi följer! Och så himla skoj att se valparnas utveckling. Jag tycker att träningen ser så himla bra ut- att jobba med grundträning och tävlingsträning och inte bara tänka moment är något av det bästa man kan göra. Kolla in filmerna för massa tips och träningsinspiration!

På påskafton var det då äntligen dags för första träningsträffen för Nyttodjurskullen! Den första, som egentligen skulle ägt rum första veckan i mars blev inställd kvällen innan eftersom jag, som förstagångsuppfödare, lyckades med bedriften att ha 4 av 7 nyttodjursvalpar utspelade(!) på fredagkvällen. Vad sägs om en knäfraktur, en short radius-operation, en magsjuk hund inlagd för dropp, och en influensasjuk förare…Vad är oddsen? 🙁

Hursomhelst, jag grät en skvätt och tog sedan nya tag och erbjöd en enklare endags-träff på påskafton och trots högtiden kom fyra av sju Humleungar till Hallåhund i Hyssna för en heldag med grundträning enligt Från Valp till Stjärna-konceptet Svart hjärter (kort)

Först började vi med lite småprat och kaffe, och genomgång av dagens tänkta upplägg. Hanna med Skorpan hade bakat världens godaste fika – och jag hade handlat ett litet påskägg, högtiden till ära. Socker- och koffeinhalten i blodet var på toppnivåer mot slutet av dagen vill jag lova 😉
Första övningen var enkel, men ganska klurig. Varje ekipage fick i uppgift att gå in på planen och LYCKAS! Tanken här är att ge hundarna en positiv upplevelse av en ny hall, med främmande hundar och människor – vad vill jag ge min hund för känsla? Jippi, nu kommer vi göra något som är lätt och som jag klarar av galant! Eller oj, ny hall, lite tävlingslik miljö – det här kommer nog bli svårt… Jag vet själv hur lätt det är att göra det för svårt. Målet var alltså att lyckas, och i övrigt fick deltagarna helt fria händer. Vi fick se både nostarget, kontakt i utgångsställning, läggande och sättande – och alla lyckades!

Direkt därefter var det dags för en bonusuppgift, som inte fanns med i schemat utan som jag freestylade fram som allsmäktig arrangör – planera en ingång på planen och bara gå så många steg att vovven höll kvar kontakten. Ett halvt steg? Ett steg? Tre steg? Femtio meter? Någonting jag såg genomgående hos de sprattliga nyttodjuren var att de oftast höll fin kontakt ett par meter, sedan tappades fokus och förarna fick locka tillbaka dem och sedan kontakt igen och då kom också belöningen. När borde belöningen egentligen kommit? Innan hunden tappade kontakten första gången, förstås, men det är lättare sagt än gjort 😉 Även bonusövningen lyckades alla galant med!

Sedan var det dags för förmiddagens utmaning! Fem ingångar på planen med olika belöningar – socialt, godis, lek, boll, kamp, you name it. Varje förare fick gradera dessa och vi observatörer gjorde samma sak. Nånting jag särskilt uppmärksammade när det gällde denna övning var hur duktiga alla förare var på att hitta olika belöningar till sin hund! Jaktlek, kamp, godis i burk, omvänt lockande, social belöning med hopp upp i famn osv. Härligt! Efter varje ekipage gjort sina fem gånger, satte vi oss ned kort och jämförde hur vi graderat belöningarna. Generellt sett diffade det mest med hur förarna värderat kampen i förhållande till framförallt godisbelöning. Valparna har ju nyligen bytt tänder och under tandömsningen är kamplek sällan favoritbelöningen, men nu kunde vi se att alla fyra ungdomar hade en mycket bra kamplek och härligt engagemang!

Filmklipp Fem ingångar – fem belöningar:

Innan lunch bjöds det på individuell ”uppvisning” av den grundträning ekipagen tränat på hittills. Här varierade det såklart lite beroende på hur man tränat och vad man fokuserat på. Vi testade av omvänt lockande med både godis och leksak, och gick in och tränade mer på de delar som behövde utvecklas hos varje individ. Externbelöning, att kunna röra sig från godisskål eller leksak, var nog den övning som nyttodjuren tyckte var onödigast 😛 Men det är också härligt att se hur det riktigt surrar av kreativ tankeverksamhet i deras duniga huvuden, hur de står och funderar, beslutar sig för att röra sig mot föraren trots allt – då kommer belöningssignalen och tjoho, man får rusa till den åtråvärda belöningen. Sedan måste man förstås testa; ”Vad händer om jag försöker sno belöningen? Ingen utdelning alls, jaså, det säger du…”

Just den här typen av träning tycker jag är så enormt givande – hunden får själv ta ansvar och känner att den styr spelet arbete-belöning! Svart hjärter (kort)

Filmklipp Blandade grundövningar:

På lunchrasten fick deltagarna planera varsin kedja enligt One-by-one-principen. Detta betyder att man kedjetränar, men belönar efter varje moment/del av moment och målsättningen är att varje övning skall lyckas på första försöket! Man har alltså bara en chans per övning. Ofta när man tränar lägganden t.ex, så belönar man 10 lägganden i rad och har en bild av att träningen varit lyckad – men att det första läggandet misslyckades och hunden satte sig istället, det har man glömt.
Här fick observatörerna i uppgift att om varje ekipage skriva ned 3 positiva saker om förare och hund på en lapp och överlämna till föraren – kul och uppskattande att få höra vad vännerna tycker och ser som betraktar ”prestationen” utifrån 🙂
Återigen planerade allesammans sina kedjor mycket klokt – med bra nivå på de ingående momenten som kunde vara bakdelskontroll på pall, tasstarget, ingång till utgångsställning, sitt/ligg/stå osv. Vi fick också återigen se en härlig variation på belöningar med en uppskattad slutbelöning vid sista momentet.

Filmklipp One-by-one:

På eftermiddagen körde vi åter igenom varje ekipage med grundträningsövningar – jag hade valt ut bakdelskontroll på pall, söka vänstersida, utgångsställning och tasstarget. Sedan fick deltagarna själva välja vilken/vilka av grundfärdigheterna de ville öva på.

Sista momentet för dagen var fritt val 10 minuter per ekipage och här var det en blandad kompott men några valde hantering av föremål och vi tittade på hur man kan börja med apporteringsträningen. Några valde också kontakt – i utgångsposition eller i ligg/sitt/stå med störningsträning i form av röst eller leksak. Även här kunde vi se vikten av första försöket – man har lätt en bild av hunden som störningstålig som håller järnfokus trots flygande tennisbollar och pipleksaker och indianhopp, men man glömmer att vovven visst stack iväg till ”domaren” på första försöket när personen pratade med gullig röst… 😉 Därför gjorde vi korta episoder med störningträning, sedan avbrott och transport till nytt ställe, för att börja om. Bara den lilla transporten gjorde att hundarna återigen var ”lättstörda” på första försöket, men alla försöken därefter gick det inte att rubba dem…

Jag är enormt stolt över mina fina nyttodjur och deras duktiga förare! Vilken lyckad dag det blev! Svart hjärter (kort) En sak jag blev förvånad över är hur grymt mycket träning de tål som sjumånaders pluttar? Trots en hel dags träning var nyttodjuren pigga och duktiga och öppna i huvudet, medan förarna inklusive jag själv slokade som vissna tulpaner mot slutet 😛