Nu är valparna sex veckor fyllda och de två sista veckorna innebär en slutspurt på alla sätt och vis – nu är det dags att matcha dem inför deras fortsatta liv hos ivrigt längtande valpköpare 🙂
Vi har lagt stor tonvikt på att miljöberika dagishagen, med stor variation i detta, samt att åka på regelbundna ”skolutflykter”.
Till den stora dagishagen flyttade de när de var två veckor och i början räckte bara detta miljöombyte gott till att tillfredsställa vovvebarnens behov på stimulans och trygghet. Denna tid var behaglig – men kort 😛
Tidigt introducerades råa köttiga ben, enligt barf-konceptet de är uppfödda efter, som näringsberikning och sysselsättning. De fick också leka med bollar med olika textur och pipljud samt fick uppleva olika ”inredningsstilar” i hagen som gångbroar och tunnlar – inköpta på djuraffärens marsvinsavdelning 🙂
From fyra veckors ålder började vi att träna kamp- och jaktlekar med pyttesmå fleeceflätor, en valp i taget. Nu fick de också ”egentid” ca 10 min varje dag där de fick följa med matte och hjälpa till med vardagssysslor såsom lövkrattning eller hänga tvätt i tvättstugan. Den här egentiden med varje valp är oerhört viktig och något jag tror många uppfödare försummar – det är ju så mycket enklare att bara ta ut hela högen och aktivera dem i grupp. Problemet är då att man missar massor av information om individen som man inte får genom att bara observera den i grupp. Jag blev t.ex. ganska paff när Yellowjacket som alla betraktat som hagens clown och som jag själv bedömt vara en riktigt tuff, glad och framåt valp – satt passiv och tillbakadragen i ett hörn på sin egentid, och behövde åtskilliga minutrar för att tina upp och ta för sig. Andra valpar som haft en mer tillbakadragen och ”observerande” roll i dagishagen uppvisar istället en stor grundtrygghet och nyfikenhet när de tagits ut ensamma!
I takt med stigande ålder och utvecklingsgrad varierades också miljöberikningen av hagen – jag har lagt stort fokus vid olika material såsom högljutt prasslande ikea-kassar, äpplekvistar och grenar från höstbeskärningen, baktråg och burkar av metall, balansnyckelpigor av tyg – och den stora hiten: bollhavet! Alla valpars dröm! 😀
Utflykter utanför hemmet började vi göra relativt tidigt – och har då åkt ganska långa bilresor så att valparna har somnat. Jag tror, att om t.ex. bilåkningen begränsas till korta turer och valparna känner stress eller osäkerhet under bilturen, kopplar hjärnan lättare negativa minnesbilder av upplevelsen, än om valparna initialt känt sig stressade men under turens gång omvärderat situationen och kommit fram till att det här med bilåkning var ju ganska tryggt iallafall – då får hjärnan en positiv minnesbild av en upplevelse som initialt värderades som obehaglig. Nu har inte någon av individerna i Nyttodjurskullen visat minsta osäkerhet vid bilåkning, så det kanske är en överdriven teoretisering av det hela 😉
Hittills har vi varit på skolresa till stranden, till havet, till skogen, till ett Sagan om Ringen-träd, till grusgropen, till gymmet, till en lövhög bakom garaget, till dressyrbanan, till en jättestor rutten ihålig stubbe och till kohagen. Skolfröknarna Baileys och Humla har tyckt att dessa utflykter varit lika roliga som valparna 🙂
